Nu eller aldrig

I går kväll blev tröjan äntligen klar. Det har känts som ett evighets-projekt, fast mesta tiden från start till mål låg den och skämdes i ett hörn för att jag tappade lusten när jag trodde att jag stickat fel. Räknat i aktiv stick-tid har det faktiskt gått ganska fort.

Det här var den fjärde och sista modellen jag provade i Ann Budds bok om tröjstickning uppifrån-och-ned. Jag har prisat den förr och gör det igen. Av alla mina stickböcker – och de är många – är detta den jag skulle behålla om jag bara fick ha en kvar. Det tog tid innan jag vågade använda den, för den är på engelska och är full med tabeller som såg fruktansvärt komplicerade ut. Men när jag väl tog tag i saken, så var det faktiskt inte så svårt. Allt är logiskt och systematiskt och om man bara låter bli att tänka en massa och bara gör som det STÅR, så funkar det hur bra som helst.

Den här tröjan är gjord med ”saddle shoulders”. Jag vet inte om begreppet sadelskuldror finns på svenska, det dök i alla fall inte upp när jag googlade. Man börjar med att sticka två rektanglar som blir axlarna, och sedan plockar man upp maskor i kanterna på dem för att fortsätta. Se här och här. Det innebär att om man vill ha någon form av mönster på ärmarna, så kan man låta det gå ända upp till halsringningen. Jag gjorde inte det på denna tröjan, men tänker att jag kanske skulle sticka en fläta på ärmen till en tröjan någon gång i framtiden. Med undantag för några provlappar, tror jag aldrig att jag har stickat flätor. Dumt, för jag tycker ju att det är snyggt.

Bilderna är som vanligt tagna i spegeln i min ganska dunkla hall och ser ut därefter.