Jag bestämde mig för att koka rödkålssoppa, eftersom jag fortfarande har kvar av kålhuvudet jag köpte till jul. Jag använde julskinksspad som bas och fyllde på med bacon, grädde och Creme Fraiche. Det blev väldigt gott.
Men färgen! För er som sett Bridget Jones dagbok kan jag säga att det blev den rosa motsvarigheten till Bridgets blåa födelsedags-soppa.
Hade jag haft en dotter på si så där fem-sex år och inne i sin värsta rosa period, hade jag nog kunnat få henne att äta kålsoppa med glädje. 
Idag har jag tagit itu med vävpallsdynan. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra än. Själva dynan är inte så mycket att fundera över. Hur jag ska fästa den på pallen däremot kräver lite funderande.
Häftpistol vore ju enkelt och dessutom skulle dyna sitta ordentligt. Men på något sätt bär det mig emot att göra åverkan på pallen. Knytband skadar inte pallen, men kommer dynan att sitta kvar?
Ja ja, det blir ett senare problem. Än så länge är det stoppa och sy som gäller.
Nu är kamelullen färdigspunnen och garnet sitter på härvträet och vilar sig i väntan på blötläggning.
Det var lite annorlunda att spinna med så kortfibrig ull. Det brast på sina ställen, även i tvinningen, så det finns en och annan knut på det. Och det är inte det jämnaste garn jag spunnit. Men på det hela taget är jag nöjd med garnet. Nu återstår bara att se hur det kommer att bete sig när det blir blött.
När jag spinner på slända, nystar jag singeln på lik många små tovade bollar som jag vill ha trådar i det färdiga garnet. Sedan kommer det riktigt trixiga – att försöka få lika mycket garn på bollarna, så att det går jämnt ut när man tvinnar. Med en våg kan man få till det på ett ungefär. Det är enklast om bollarna väger lika mycket. Annars får man väga dem innan och försöka hålla reda på vilken som är vilken.
Nystanen lägger jag under två krukor och låter garnet komma upp genom hålet, så slipper jag ha nystanen rullande över golvet. Krukorna ska helst stå en bit från varandra, så att garnet inte trasslar sig. Men här flyttade jag ihop dem för fotograferingen.
Här är garnet i närbild. Det syns att det inte är helt jämnt. Men det är väl charmen med handgjort…
Något riktigt solsken blev det inte, men en ljusning vid horisonten i söder i alla fall. Och väldigt vackert.
Det finns ingen snö på träd och buskar, utan allt är faktiskt rimfrost.
Det är länge sedan jag såg så mycket rimfrost. Det är förtrollande vackert. I eftermiddag när håret är ordentligt torrt får jag nog ta mig en liten promenad. Just nu ser det ut som om solen kanske kommer att titta fram. Det skulle ju göra det hela ännu bättre.
Tänk att till och med en vattenpostnyckel kan vara vacker under rätt omständigheter.
Idag kom det ett paket från Garnkorgen. Jag behövde ju lite grövre strumpstickor till mina blivande raggsockor. Det blev en färgkarta på Kampes ullgarn också eftersom jag är lite sugen på att väva något ulligt så småningom.
Och så köpte jag ett sockgarn, som är uppstickat till en lång ”halsduk”. Det ska färgas randigt, repas upp och stickas något av. Gör man så, får man en annan regelbundenhet i färgerna än om man färgar garnhärvor. Jag har sett bilder av hur det kan bli och är sugen på att prova själv. Det lär väl inte bli precis som jag vill vid första försöket, men någonstans ska man ju börja.
Det är något konstig på himlen här hos mig. Det känns vagt bekant, som om jag upplev det förr, men jag minns inte riktigt…
Jag blev så sugen på att spinna på slända. Så jag tog fram evighetsprojektet jag håller på med: babykamel spunnet tunt, tunt.
Här ligger sländan med fibrer och färdiga entrådiga nystan i min egenhändigt tillverkade sländ-ask. Ska man packa ner ömtåliga sländor i en resväska, måste man ha något stadigt att lägga dem i.
Garnet ska tvinnas tvåtrådigt. Sedan måste jag bara komma på vad jag ska göra med det. 
Jag gillar det där när någon tänker till när det gäller funktionalitet. Därför är Skeppshults stumpastake en favorit – en ljusstake som är gjord för att bränna ljusen ända ner.
Så här när julen är utslängd använder jag den för att göra slut på alla stumpar som blivit. Tänk så skönt att slippa fundera på om man ska slänga dem eller göra sig omaket att stöpa nya ljus!
Min hemgjorda mat verkar falla fåglarna på näbben. Det var ju tur!
Någon större rusning har det inte varit, men å andra sidan har det inte synts till så mycket fåglar över huvud taget de sista dagarna. Antagligen klarar de sig rätt bra på egen hand när det inte är kallare än så här. Och så har de kanske inte fattat än att jag hängt ut mat. Det är ju första gången.
På handarbetsfronten händer det en del, men inget som är så mycket att visa. I går till exempel repade jag upp det mesta av de 15 cm jag stickat på tunikans framstycke. Hur kan man vara så korkad att man sätter markörer var 3:e cm för att visa var man minskat, men utan att faktiskt göra minskningarna?
Skulle behöva en ny och bättre hjärna! Vem har en till salu? Någon?!