Nu eller aldrig

Jag har lärt mig att ägg ska kokas utan lock. Det är en sanning som de flesta som är något sånär hemmastadda vid spisen känner till.

Ibland har jag väl undrat över om det där inte är en ”sanning” av samma slag som att vissa såser kräver att man rör om åt rätt håll i grytan för att de inte ska skära sig. Men mer än en flyktig tanke har jag aldrig ägnat det.

Förrän pappa härom dagen meddelade att han inte kunde förstå varför det skulle vara på det sättet och därför kokat frukostäggen med lock en tid. Mamma verkar skeptisk, men har inte kunnat redogöra för någon säker kvalitetsskillnad.

Läge alltså för en egen liten undersökning.

Det vetenskapliga värdet av ett enstaka försök är väl inte särskilt stort. Detta till trots kan jag meddela att ägget inte sprack och dessutom smakade utmärkt. Därmed har jag för egen del förpassat denna kokkonstens eviga sanning till sophinken.

Hädanefter kommer jag att koka ägg med lock!

Igår köpte jag en rejäl laddning bandfärs. Så idag fick jag ställa mig vid spisen och leka lite. Jag gjorde som jag brukar, plockade fram vad som fanns i skåpen och lät inspirationen styra.

Av det här (och en del annat)…

…blev det det här…

…en soppa, en gryta och en köttfärslimpa.

Nu ska det bara kallna ordentligt innan det förpassas till frysen.