På ena sida torr, vass, död stubbåker. På andra sidan späd, spirande grönska.
Skulle kunna skriva något djupsinning kring detta, men det gör jag inte…
Vägen
oktober 8th, 2012Vilken miss
oktober 7th, 2012Idag var jag på Ull&Garn på skördefest med mannekänguppvisning. Detta skedde mellan andra aktiviteter och efter en tjugo minuters mellanlandning hemma för att få något i mig. Därför glömde jag så klart kameran. Mobilen då, undrar ni. Nix, ingen kamera i den, inte. Man kan ringa med den och skicka sms. Jag tyckte att det räckte så. Nu när jag börjat blogga inser jag att jag nog får tänka om när det blir dags för ny mobil. Fast jag hoppas att den jag har står rycken ett tag till. Den är bra.
Sakerna på mannekänguppvisningen var så klart stickade eller virkade och det fanns mycket jag ville ha. Efter mycket funderande blev det garn till en ärmlös tunika som fick följa med mig hem. Ett ganska tunt, härligt mjukt ullgarn. Det ska bli en fröjd att sätta stickorna i det. Ska bara bli klar med Wingspan först.
På stickfronten lite nytt
oktober 5th, 2012När nu Singoalla blev klar, måste jag börja på något nytt. Och det fick faktiskt bli en sjal igen. Wingspan, en lite annorlunda, asymmetrisk variant som finns bland gratismönstren på Ravelry. Jag stickar i ett Fame Trend-garn som jag köpte för ganska många år sedan, bara för att nystanet är så vackert. Jag tror att den kan bli riktigt häftig. Den är ganska smal och kommer att fungera bra som halsduk när de riktiga höstvindarna börjar vina över slätten.
Och när blockningsmattorna ändå var framme, passade jag på att sätta en kofta i spänn. Den här har jag inte stickat själv.
En dag i skolan tog våra lärare fram ett helt berg av plastkassar med i stort sett färdiga men omonterade stickningar. Det var en kvinna som haft cancer som tyckte att stickning av det enda roliga under sjukdomstiden. Montering däremot brydde hon sig inte om.
Sedan fick skola allt till skänks, med tanken att på textillinjen borde de ju finnas elever som kunde vara intresserade. Så vi fick ta vad vi ville ha och betala en frivillig summa – pengarna skänktes till cancerfonden.
Intresset i klassen var väl sådär, kanske inte kläder som passade de flesta tjugoåringar. Men för mig var det perfekt och i rätt storlek dessutom. Så det blev fyra, fem plagg med lite olika mycket kvar att fixa. En grå yllekofta saknade bara ett spänne och har använts flitigt i sommar. Och nu har turen kommit till denna.
Färgen passar en av mina favoritkjolar perfekt. Om det nu inte blir lite väl mycket turkost om jag använder dem tillsammans. Jag får se vad jag tycker när koftan är klar.
Singoalla – slutrapport
oktober 4th, 2012Åh, vad jag är nöjd med Singoalla. Hon är varm och go, och vill jag kan jag till och med knyta snibbarna på ryggen. Väldigt praktiskt vid matlagning och andra kladdiga aktiviteter.
Färgskiftningarna är verkligen vackra. Roligt att jag fick till det så bra när jag spann garnet. Jag tror att det syns rätt bra på bilderna, även om färgåtergivningen inte är helt hundra..
Rolig var den att sticka, det har jag skrivit tidigare. Det kommer nog att bli mer spetsstickning för min del framöver.
Tack Cecila för att jag fick förtroendet att provsticka din vackra sjal!
Blockning pågår
oktober 3rd, 2012I går kväll gjorde jag Singoalla klar, så när som på avmaskningen. Det var ju tur att jag bestämde mig för att spara den till idag, för den tog några timmar. Jag hade tänkt räkna hur många maskor jag hade på slutvarvet, men det glömde jag bort.
Allteftersom jag närmade mig slutet stickade jag snabbare och snabbare. Inte av iver, utan för att garnnystanet krympte oroväckande snabbt. Som om det skulle räcka bättre om man snabbar på! 
Nu fick jag faktiskt garn över. Jag vet inte riktigt hur mycket, för vågen ger inte utslag under ett gram.
Nu ligger hon och torkar, genomstungen av en ansenlig mängd nålar. Det ska bli spännande att prova henne i morgon! Då hoppas jag också kunna ta en bättre bild, där färgskiftningarna syns.
Höstpromenad
oktober 2nd, 2012Det har inte blivit så många promenader sedan jag flyttade hit. Man kan faktiskt räkan dem på ena handens – tumme. Jag får väl skylla på en kombination av massor att göra hemmavid, allmän slöhet och det faktum att jag inte är så förtjust i sommarpromenader.
Men nu är hösten här med behagligt promenadväder, så idag bestämde jag mig för att försöka hitta en lagom runda. Jag har ingen karta över trakten, men man kan ju alltid kolla GoogleMaps. Fast jag gick fel på vägen, såg inte var jag skulle svängt vänster. Så i stället för att gå i en cirkel kom jag rakt ned till Vättern. Där vände jag och gick tillbaka samma väg. Men nu tror jag att jag vet var jag gick fel, så förhoppningsvis blir det som jag tänk nästa gång.
Det var hur som helst en underbar promenad. Titta bara:
Just där jag vände fick jag möjlighet att komma riktigt nära ett vindkraftverk. Jag skulle inte vara glad åt att bo alldeles intill, det kan jag lugnt säga. Men som en tillfällig upplevelse var det rätt häftigt. När jag stod vid foten och tittade rakt upp, tyckte jag att hela pelaren vaggade på ett oroväckande sätt. Sedan insåg jag att det var en synvilla och att det egentligen bara var molnen som rörde sig.
När det gäller Singoalla så bestämde jag mig för att sticka vidare. Nu är bara frågan om garnet kommer att räcka till de resterande varven. Det är lite svårt att beräkna när varven blir längre hela tiden. Det är nog på håret och det där med att avmaska med dubbelt garn kan jag nog glömma. Ja, ja, vi får se hur det går. Det finns olika sätt att lösa det om det värsta skulle hända.
Singoalla, Peter Mattei och jag
oktober 1st, 2012Idag vaknade jag upp till gråväder och inga måsten. Så jag bestämde mig för att fortsätta sticka på Singoalla. Hon har ju blivit bortprioriterad i över en vecka nu, stackars flicka.
För att förgylla tillvaron ytterligare gick jag in på svtPlay och tittade på Barberaren i Sevilla inspelad på Metropolitan med vår egen Peter Mattei i titelrollen. Hans röst är alldeles, alldeles underbar.
Jag faller lätt för röster. Eller rättare sagt: jag faller inte så lätt, men när jag gör det så gör jag det ordentligt. Och ibland förstår jag inte alls varför. Som Elvis Costello. Han sjunger med vibrato. Jag gillar inte vibrato något vidare. Mycket av det han sjunger är inte ens min musik. Jag borde faktiskt ogilla honom. Eller Till Lindemann i Rammstein. Det är definitivt inte min musik. Men den där djupa rösten – wow!
För att återgå till Singoalla, så har jag ett svårt beslut att fatta. Sjalen består av fyra mönsterrapporter med mellanliggande ”vanliga” varv. Detta upprepas så många gånger man vill. Enligt beskrivningen blir det snyggast om man avslutar stickningen med det fjärde mönstervarvet. Jag ska just börja på ett sådant nu. Jag skulle gärna fortsätta lite till, men efter att ha vägt garnet inser jag att det inte räcker tills jag kommer till mönstervarv fyra nästa gång. Så antingen får jag sluta nu, eller på ett varv som inte blir riktigt lika snyggt som avslutningsvarv.
Det är ju inget livsavgörande beslut direkt, men det tål ändå att tänkas på.
Min helg i bilder
september 30th, 2012Jag har…
…lagat åtta portioner köttgryta…
…konstaterat att det är höst (och att trädgårdsmöblerna borde tas in, fast inte just nu)..
…glatts åt att fåglarna ätit upp vartenda fläderbär, när nu inte jag tog hand om dem…
…manglat…
…plockat blommor…
…laddat hem trettiodagars provversionen av WeavePoint och planerat färdigt vävpallsdynan…
…satt ihop varpan för att inviga den på sagda vävpallsdyna…
…lekt med bilder (som synes)…
…och en del annat…
Färdig! :-)
september 29th, 2012Efter en dryg veckas möbelskruvande, sorterande och utrensning – och ingen tid för trådar och sådant – så kan jag äntligen säga att jag är klar. Allt är på plats i pärmar, skåp och lådor. Underbart!
Kontoret/gästrummet är nu verkligen också ett bra filmtittningsrum. Eftersom jag inte har TV, utan ser film på datorn måste det ju bli så. Nu ska jag bara skaffa en bra golvlampa, så att jag kan sticka medan jag ser på film.
Gamla textila redskap kan man ha till mycket. Man kan till exempel göra en blompedistal. Och om man sedan hittar en bricka i precis rätt storlek, så kan man på köpet få en lite hylla att lägga sin stickning på.
Till bokhyllorna ateljén ska jag skaffa fler dörrar, så att jag slipper se röran som är oundviklig i ett arbetsrum.
I nedre högra hörnet syns planeringen för nästa väv. Det ska bli en vävpallsdyna i två orange kulörter, har jag tänkt. Helt fel färger för rummet. Men jag känner för det och garnerna har jag redan, så alldeles gratis blir det.
Sist jag var på Ull&Garn, såg jag det här finurliga sättet att exponera garner. Den idén måste jag ju bara knycka. Först virkar man en lång tåt av luftmaskor i något ganska grovt och stumt garn. Sedan hänger man den dubbelvikt på väggen och sätter dit garnnystan med hjälp av stickor. Så fint att få användning för en del av alla stickor som bara har legat där till ingen nytta sedan jag helt övergick till rundstickor.
De båda lindockorna är gjorda av linet jag beredde i skolan förra hösten. En av de roligaste dagarna på hela läsåret, faktiskt.
Inte så bloggmässigt
september 24th, 2012Nu med hyllor ock skåp på plats ägnar jag dagarna åt att plocka, rensa, sortera, flytta om. Det är inte särskilt bloggmässigt. Roligare saker kan man läsa om. Och inte är det så inspirerande med bilder på pappershögar som ska in i pärmar, eller lådor märkta ”Utrensat”, ”Diverse kontorsmaterial” och annat ospännande. Tid tar det dessutom. Det är många beslut att fatta och ibland fastnar man i minnen som saktar ned processen ytterligare. Men det kommer att bli bra när det är färdigt.
Medan jag sorterar funderar jag över kommande vävar. Jag behöver några kuddar i nya bäddfåtöljen och vill så klart väva överdrag till dem. Kontoret/gästrummet/filmtittningsrummet har kommit att gå i blått, så färgen är given. Men längre än så har jag inte kommit än.