Nu eller aldrig

Min rygg blev sämre igen igår och kryckorna kom ut ur garderoben. Jag behöver inte ha dem hela tiden, men så där på morgonen innan jag kommit igång är de en välsignelse.

Fram på förmiddagen ringde det på dörren. Det var grannen, som jag träffade igår när jag stapplade ut för att hämta posten, som undrade om jag behövde något från affären. Så snällt att tänka på det! Jag har frysen rätt full, så svälta behöver jag inte, men ägg, grädde och smör var på upphällningen och crème fraichen var helt slut. Så det fick de köpa hem åt mig och nu klarar jag mig ett bra tag.

Att sitta är inte utan problem, men sitter jag fint, går det bra. Så idag har jag gjort ett par tändsticksaskar till. Jag samlade på tändsticksaskar i många år, så jag har lite att ta av.

Jag måste lära mig en strategi för att inte kladda lim på bakgrunden när jag klistrar fast ”ostyriga” bitar. Men annars är jag nöjd.

I onsdags var min rygg så pass bra, att jag kunde åka till föräldrarna. Jag körde hem i går, i ett allt annat än trevligt väglag. Med på resan var quilling-grejerna och jag har suttit och tillverkat rätt många ringar, för att ha ett lager att arbeta vidare med.

Nu har jag börjat dekorera en ljuslykta. Tanken slog mig att det kanske kunde bli fint att quilla en lampskärm och det här är ett litet förberedande experiment, för att se om den idén är något att gå vidare med. Än så länge har jag satt dit tre blommor, men sedan vill jag inte fortsätta förrän jag sett om limmet jag använder verkar hålla. Det där med att limma på glas kan vara lite klurigt, men enligt texten på limflaskan borde det gå.

Nu funderar jag på om jag ska hålla mig till rosa och lila, eller om jag ska blanda in en ljusgrön färg också. Jag vet inte om jag tycker att det skulle bli vackert vårligt eller alltför sött och pastelligt.

Ryggen är nästan bra idag, tack och lov. Det började bli lite tomt på mat, men nu gick det faktiskt att ta en lite tur till Vadstena för att fylla på förråden.

Och som kronan på verket damp mitt paket med quilling-grejer ned i brevlådan. Så nu måste jag ju förevisa härligheterna.

Viktigast är så klart pappersremsorna. Det, och lim, är väl det enda som är ett absolut måste.

Quilling-pennan har ett stift med en skåra i ena änden. Där sätter man in pappersremsan när man ska snurra ihop den.

Ett quilling board används till att forma de ihopsnurrade remsorna och att se till att de får rätt storlek. Fast själva formandet tycker jag i alla fall just nu verkar smidigare att göra med händerna.

En riktigt smal och vass pincett är också bra att ha. Visserligen har jag små händer, men det här är verkligen pilligt.

Böckerna jag beställde på biblioteket har inte kommit än, så jag leker mest inspirerad av bilder på internet. Det blir lite snett och vint och det är svårt att veta ur långa remsor man ska ha till olika former och storlekar. Men det är kul att prova sig fram.

Här är en fyrkant jag gjorde bara för att se hur mycket man kan klämma och trycka på formerna för att få dem att passa in i en given ram. Inte så vackert, men jag fick i alla fall ihop det.

Här håller jag på att sätta ihop något som ska likna en snöstjärna. Korkplattan är baksidan på quilling boardet (eller vad det nu kan heta i bestämd form). Det färdiga resultatet får ni se i morgon.

Det var roligt, det här, men det krävs nog lite övning för att få allt så där jämnt och snyggt som jag vill ha det.