Det händer något märkligt här på bloggen. Vissa kan tydligen inte kommentera, medan det funkar utmärkt för andra. Jag har kontaktat höga vederbörande, men inte fått svar än – vilket man kanske kan förstå så här i midsommartid.
Jag hade samma problem förra sommaren och då fixade det sig efter lite strulande, så jag hoppas på det bästa.
26 juli blir det textilnördskalas på Vadstena slott. Ett nytt evenemang, så vitt jag förstår. Det låter trevligt, kanske kan det bli början på en ny tradition, så nu får bloggen vara lite annonspelare.
Annars känns det som om bloggen ligger lite i träda just nu. Brist på ork och fantasi. Men det ska nog bli bättre med tiden.
Det växer och växer, det är så att det syns skillnad från morgonen till kvällen på vissa växter.
Så här ser det ut i kållandet. Än har jag det under nät när jag inte vattnar och grejar, men snart har växterna blivit för stora. Det finns en hel del angrepp från sniglar och jordloppor, men plantorna verkar ändå må rätt bra – de som överlevde vill säga.
Smultronen rodnar vackert, snart kan jag få smaka.
Det blåser ordentligt idag. Träden dansar och susar och gör mig på gott humör.
Alla de där krypen som ger sig på mina odlingar och blomrabatter – varför är de så ointresserade av kirskålen?
Jag tycker nog att vi skulle kunna inleda ett samarbete här. Om de hjälper mig att bekämpa kirskålen i stället för smaska i sig kål, dahlior, rosenknoppar och annat som jag vill ha ifred, så låter jag bli att döda dem. Det vore väl en win-win situation av allra bästa slag!
Det är länge sedan det kom en trädgårdsrapport, så nu är det dags.
Minns ni tomattoppen jag lyckades bryta av och som jag satte i jord? Den mår alldeles utmärkt, även om frukterna sitter långt ned.
En annan planta missade jag att tjuva. Ny får den växa som den vill. Fast den blir så yvig, så den får inte plats i växthuset utan har sin stadigvarande plats på terrassen.
Både tomater och paprikor är otroligt mycket tidigare än förra året. En kombination av tidigare sådd och varmare vår. Av paprikorna är den jag sparade sedan förra året längst kommen. Så stora papikor hade jag inte förrän i augusti i fjol.
Squashen har också satt ordentlig fart och de första små knopparna har visat sig.
Auberginerna är lite roliga. De som får stå ute vid tjänligt väder får lila blad, till skillnad från dem som får hålla sig i växthuset.
Ängen är vacker, fast svår att fota. Här är i alla fall ett försök. Odlingbäddarna i bakgrunden blir frodigare för varje dag.
Några av de ängsblommefrön jag sådde i höstas har tagit sig. Den här klövern är i verkligheten ännu rödare än på bild.
Pionknopp.
Vallmo.
Blommorna i stenpartier har rotat sig och klarat de kraftiga regn vi haft riktigt bra.
Honungsrosen är proppfull av knoppar – tyvärr älskade inte bara av mig, utan också av bladlössen.
Sist och slutligen, har jag skördat mina första morötter. Det är de små runda som jag sådde i balkonglådan i växthuset i mars. Dem ska jag njuta av till kvällsmat. 
Efter ett och ett halvt stickat nystan, insåg jag att tröjan skulle bli för stor. Lite konstigt är det, för jag gjorde en provlapp som stämde precis med stickfastheten. Men fakta är fakta och nu är det upprepat.
Som den gode Povel skrev i sin Ofullbordade, Opus ännu: det är bäst att börja om på nytt igen
Den här helgen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Igår slog den eländiga huvudvärken till. Jag låg däckad, den goda maten blev kvar i kylen och i trädgården blev absolut ingenting gjort.
Men nu är jag något sånär på benen igen, om än lite darrig och med ett molande huvud och mycket måttlig aptit. Men jag har fått i mig ett ägg och växthusväxterna har fått den näring de så väl behövde.
Och så har jag orkat stryka väskan, som blev klar innan huvudvärken knackade på. Jag tycker den blev riktigt snygg. Fast när det blir dags att ersätta denna, ska jag försöka vara ute i god tid så att jag hinner göra något mer överdådigt. Nu fick jag snabba mig, för den gamla väskan höll bara inte ihop längre.
Just nu sticker jag emellan med lite broderi. Min smidiga lilla plånboksväska håller på att falla i bitar, så nu ska jag göra mig en ny. Jag planerar inte, utan hittar på allt eftersom. Hoppas det blir bra.
Min tröja i lingarnet Kalinka har legat i skamvrån ett tag nu. Det blev inte bra och jag tappade sugen.
Jag förstår inte riktigt vad som hände. Ett garn som jag stickat med ett antal gånger och älskar. Ett mönster som jag använt flera gånger på kort tid. Och så fungerade det inte.
Det är uppifrån-och-ned-mönstret jag stickat bland annat Pi-tröjan efter. Den här gången ville inte tröjan ligga an mot kroppen längst upp mot halsen. Det såg ut som om jag stack upp huvudet ur en skorsten. Den enda förklaringen jag kunde komma på, var att jag maskat av halsringningen för löst. Alltså bara att repa upp och göra om. Tråkigt! Men nu är det gjort och den här gången stickade jag en i-cord som avslutning. Det ser bättre ut, men jag vet inte än om det är riktigt bra. Jag måste nog komma en bit längre innan jag kan avgöra det.
