Nu har jag stickat så långt på tröjan att jag skiljt ärmarna från kroppen och jag är nöjd med hur det utvecklas. Nu hoppas jag bara att garnet räcker till långa ärmar, för det är vad jag helst vill ha.
För nästan precis ett år sedan skrev jag det här inlägget.
Idag är det nio plusgrader och ser ut så här:
Det är ett bra tag sedan jag köpte boken The knitters handy book of Top-Down Sweaters. Jag har ju stickat bra många koftor och tröjor utifrån Tant Koftas mönster, men ville gärna utveckla det hela lite.
Nu bestämde jag mig för att ta tag i saken. Plockade fram det sista jag har av mitt älskade grova silkegarn och satte igång med en tröja med runt ok – det är det jag allra helst velat förstå hur man gör. Inte svårt alls, visade det sig. Ökningarna gör jag med omslag, så att det bildas några hålrader. Om det blir en lång- eller kortärmad tröja får bero på hur långt garnet räcker. Jag har två påbörjade nystan, ett brunt och ett naturvitt, som jag kanske gör något mönster med i nerkanten.
Garnet är rätt grovt, som sagt, och jag använder stickor nummer 5, så det lär bli en snabbstickad tröja.
Då var tröjan färdig, då. Tänk vad fort det gick när jag väl kom igång att sticka igen.
Det syns att garnet är väl begagnat, men det gör inget för den är bara tänkt att ha under ytterkläderna. Den är varm, tunn och lätt, precis som en sådan tröja ska vara.
Nu är jag sugen på att börja med nästa projekt, vad nu det ska bli.
Igår gick lampan i mikron sönder, och man kan inte byta den själv!
Blev irriterad förstås och är så i ännu högre grad efter lite googlande som tyder på att det inte bara är min modell som är knäpp. Det verkar vara det vanliga med mikrougnar. Till råga på eländet har affären där jag köpte den upphört. Plötsligt blev det väldigt krångligt.
Hur omöjligt kan det vara att tillverka en mikro som man inte behöver lämna in för reparation när lampan går? Det känns ju inte precis som rocket science.
Tur att det finns ficklampor!
Idag har jag jobbat med en väggprydnad till musikrummet. Det är ett litet rum med ont om textilier, så ljudet är lite hårt. Därför har jag funderat på en textil väggprydnad, men inte kommit på vad.
Men igår när jag plockade lite ordning en garderob, hittade jag en batikgrej jag gjorde på högstadiet. Färgerna passar bra just där, så nu har jag polstrat den med en alldeles lagom bit skumplast jag hade liggande, sytt på en baksida och kantbandat den. Sedan offrade jag ett skälspröt för upphängningen. Jag har limmat kardborreband på sprötet och sytt fast motsvarande bit på bonaden. Nu ligger den i press medan limmet torkar.
Hoppas det blir bra!
Idag har jag varit och hämtat mina nya glasögon . Jag har väntat som ett barn på julafton.
Nu ska jag bara vänja mig – dels vid nya progressiva med större skillnad i slipningen, dels vid läsglasögon. De senare använder jag nu vid datorn och känner mig redan mindre ansträngd i nacken. De progressiva kommer nog att ta ett par dagar att bli riktigt van vid.
Här ligger läsglasögonen underst. Jag håller mig till blått, som jag alltid gjort utom med solglasögon. Lite fantasilöst kanske, men jag gillar ju blått.
Idag hittade jag också persiennsnörrullen som jag letade förtvivlat efter för några månader sedan. Den låg på ett av de två ställen jag visste att den skulle finnas på. Nog är det konstigt hur saker kan gömma sig ibland.
När den nu äntligen kom fram passade jag på att sortera persiennsnören och elprylar i olika lådor – det kanske kan underlätta i framtiden.