Inte lika roligt som att sätt upp sakerna, men alltid lika skönt när det är gjort och vardagen återkommer.
Fast nog är det lite tråkigt att vintern kom precis nu. Julpyntet gör sig liksom bättre mot en vit bakgrund.
Det sista handsömningspillandet tog som vanligt längre tid än vad jag trodde att det skulle göra. Men nu är den klar och jag är nöjd.
(När jag ser kortet inser jag att lite spegelputsning vore på sin plats. Men när den inte är upplyst av en fotoblixt, så ser den faktiskt ren ut.)
Det blev inte den enkla kjol i två våder med tunnel och resår som jag först tänkt mig. Jag hade ingen resår, men däremot vanligt linningsband, så det det fick bli fyra, våder riktig linning, dragkedja och knapp istället. Passformen är inte perfekt, lite för hög i midjan blev den och aaaaningen för snäv över höfterna. Men det ät inget som syns, för jag har ju alltid kläder som hänger utanpå. Och inte känns det tokigt heller. Så då struntar jag i det. Good enough får räcka. Det är inte i sömnaden jag har mina största talanger och då får det duga så här. Petig kan jag vara på områden där jag verkligen är duktig.
Jo då, lusten vann och jag varpade till disktrasorna i förrgår kväll. Och igår fortsatte jag med gardinerna, men bara halva blev gjord för sedan sa ryggen ifrån. Den andra halvan varpar jag ikväll eller i morgon.
Sedan var det ju bara det att arbetsbordet var belamrat med sysaker, eftersom jag tappade lusten för kjolen när den inte blev klar till jul. Ingen plats att förskeda på med andra ord. Alltså tog jag mig i kragen och nu kjolen nästan klar. Lite handsömnad, inklusive fållen är det enda som återstår. Och bordet är städat!
Nu ska jag se om jag faktiskt kan få kjolen helt klar idag. Tänker sätta mig med nål och tråd och titta på The Sound of Music i svtPlay. Det låter väl som en bra plan för en gråmulen lördagseftermiddag?
Idag på eftermiddagen slog vävlusten till med full kraft. Plötsligt hade jag planerat för ännu en disktrasväv och sedan fortsatte jag med sovrumsgardinen av bara farten.
Den har jag ju gått och funderat på i ett år och inte kunnat bestämma mig. Det ska bli en kappa i loppisköpt tunt bomullsgarn med oregelbundna ränder skapade med hjälp av olika antal trådar i solv och rör, inklusive glesränder. Dessutom vill jag ha den tätare upptill, så att den lite döljer fönsterfoder och persienner. Den blir med andra ord helt oregelbunden och jag har varken kunnat bestämma mig för hur randningen mer exakt ska se ut, eller hur i allsindar man planerar en sådan väv.
Men nu är det gjort. Inte vet jag om det kommer att bli bra, men jag har gott om garn så jag kan göra ett nytt försök om jag inte blir nöjd. Jag ska i alla fall göta varpflätan lite bredare än vad min uträkning säger mig, så att det finns utrymme både för felberäkning och viss improvisation under resans gång.
Här en detalj från det kreativa kaoset i ateljén:
Nu är frågan: hinner jag varpa en av flätorna i kväll? Tröttheten säger nej, lusten säger JA. Vi får se vem som vinner.
Häromdagen kom jag på att jag faktiskt hade en hink med selleri och en liten purjolök kvar i växthuset. Så nu, med kylan på gång, tänkte jag att det nog är bäst att ta hand om det.
Det är inga stora mängder, precis. Men ändå – nyskördade grönsaker i januari!
Det får bli en älgskavsgryta till middag.
…när SVT sänder ett dokumentärprogram som skildrar Sverige för femtio år sedan och man inser att det handlar om ens eget födelseår.
Sockorna är klara. Det gröna är ett restgarn och mot slutet var jag rätt övertygad om att det skulle ta slut, men jag fick faktiskt en meter över.
De var roliga att göra, men fy vad svårt det är att sticka med svart. Det var nästan omöjligt att räkna varven trots bra belysning och därför blev den översta svarta randen inte lika bred på de båda sockorna. Men det spelar ju faktiskt ingen roll.
Shopping är inte ett av mina intressen, jag tycker mest att det är jobbigt att gå i affärer. Men när jag var hos föräldrarna blev det lite inköp som jag är riktigt nöjd med.
Dag ett gav jag mig ut tillsammans med mamma. Först begav vi oss till en second hand-affär där jag köpte en gryta. Har länge behövt en mellanstor, men jag vill inte ha något billigt av tveksam kvalité och bra grytor är dyra. Nu hittade jag en bra begagnad på 3 liter för 50 kronor. Inte illa.
Därefter for vi vidare till ”nyaffärer”. Först fick jag tag på en billig vaxduk, 15:-/m. Jag behöver ha något att skydda parketten i ateljén med när jag håller på med vatten och för det ändamålet vill jag inte betala normalpris. Den är rätt färgglad, kan man ju säga, skulle inte vilja ha den på bordet. Men till detta duger den bra.
Så hittade jag en penna som jag läste om på en blogg för bara några dagar sedan. Man raderar med värme, istället för ett vanligt suddgummi har den en plastknopp och så får friktionsvärmen göra sitt. Men det riktigt fiffiga – ur mitt textila perspektiv – är att man kan rita på tyg och sudda med strykjärnet om det blir fel, eller om broderiet inte riktigt täcker strecken. Hur fiffigt som helst!
Till sist fick den lilla naturvetaren i mig tag på ett köksmått och en dressingskakare à la laboratorium. Inte blev det sämre av att korken var lime-färgad – det är ju temafärgen i mitt kök. Se bara så bra den matchar kanten på skärbrädan till höger!
Andra dagen följde pappa med till återvinningen. Där hittade jag en rejäl blomkruka för en femtiolapp,
några rullar vävgarn,
och ett gäng djupa tallrikar.
De enda sopptallrikar jag haft fram till nu, tillhör finservisen som inte går att diska i maskin. Lite dumt, med tanke på hur mycket soppa jag äter. Jag är inte helt säker på att dessa tål maskindisk heller, för de är inte märkta. Men med priset 39 kronor för tolv stycken tycker jag att jag kan chansa.
Det kan vara trevligt med shopping!