Nu eller aldrig

Nu är jag klar med båda fötterna och har börjat med första skaftet. Jag valde att sticka hålkrus. Det blir ju lite stummare än vanligt. Än så länge går det bra, men jag vet inte om omkretsen kommer att bli för liten mot slutet. Jag får väl prova ofta och byta till grövre stickor om det behövs.

Det där med att göra en provisorisk uppläggning var väldigt smidigt., det ska jag ha i minnet inför kommande projekt. Det är så klart det bästa sättet för att kunna prova ut den perfekta ärmlängden när man stickar nedifrån-och-upp.

Dags för ett par sockor i Järbos Mellanraggi. Jag använder favoritmönstret igen – varför ändra på vinnande lag? Men den här gången har jag gjort en provisorisk uppläggning och bara stickat tre varv innan jag börjar med själva foten.

Sedan ska jag sticka från uppläggningen och uppåt och hitta på något roligt med skaftet, har jag tänkt. Jag brukar aldrig lägga ned någon särskild möda på sockor, men nu känner jag för det. Kanske blir det något från boken om flerfärgsstickning.

Jag hade rester efter en kofta i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri, som jag länge tänkt att sticka en dragspelsbasker av. Och nu är det gjort.

Lite spännande var det, för jag var osäker på om det gröna garnet skulle räcka. Men jag klarade mig med två gram tillgodo.

Garnet är underbart, ett av de skönaste jag någonsin stickat med och mjukt och härligt att bära, trots att det är ren ull.

Jag fick varningar, bland annat från Syster Yster, att den gärna blir en bra bit för stor om man följer mönstret. Så jag minskade den rejält redan från början och det blev perfekt. Dessutom valde jag att vända på hela härligheten och sticka de gråa ränderna från insidan, för att slippa sticka avigt.

Baskern är jättesnygg, men annorlunda mot de mössor jag brukar ha. Det blir lite som med en ny frisyr – det tar några dagar att vänja sig vid sitt nya utseende.

Eftersom det är svårt att fota sitt eget huvud, får spargrisen agera modell. Det kan väl vara roligt för den att få en uppgift i tillvaron, för några pengar har den inte fått ta hand om sedan jag var barn.

Känner för små, enkla och snabba projekt just nu. Så jag stickade ett par raggsockor i Järbos Raggi.

Jag började att sticka efter beskrivningen på banderollen. Men när jag kom till hälen förstod jag inte riktigt hur de menade. Vet inte om beskrivningen var dålig, eller om min hjärna inte hängde med ordentligt.

Hur som helst rev jag upp och började om från början med mitt favorit-sockmönster. Det finns här, en bra bit ned i högerspalten under rubriken Beskrivning på sockor i många storlekar. Från 20 till 47. Det finns två skäl till att det är mitt favvo-mönster. Dels passar hälen min fot så bra (och så är den väldigt lättstickad). Dels är det så lätt att anpassa till olika garngrovlekar. Det är bara att byta till en större eller mindre storlek i tabellen., fast behålla sin vanliga fotlängd så klart. I vanligt 4-trådigt strumpgarn brukar jag sticka efter storlek 36/37. Nu använde jag storlek 20/21 och sockorna sitter som en smäck.

Jag blev färdig med västen härom dagen. Och jag älskar den!

Rätstickning i ett tjock, ganska löst spunnet garn av ull och kamel. Gissa om den är varm och go…

Jag var lite rädd ett tag att den skulle bli för snäv om baken, eftersom det är en herrmodell. Men den blev faktiskt perfekt. Och så har jag stickat fickor för första gången – det var ju löjligt enkelt.

I vinter kommer jag att hålla mig varm.