Nu eller aldrig

Jag har läst på en del om sniglar och snäckor den här sommaren.

Gång på gång har experter såväl som amatörer försäkrat att ”pantersniglar äter bara döda växtdelar och gör ingen skada i trädgården”.

Nähä nä! Och varför har ingen tala om det för den här gynnaren?

Nu undrar jag bara hur många av mina paprikor som har blivit snigelbostäder. Flera av dem har hål, kanske borde jag skörda några av dem omogna för att se hur det ligger till med den saken. Förhoppningsvis är det andra, snällare djur som varit framme där.

Och vad alla experter än säger – nu står också pantersniglarna på min utrotningslista. De får skylla sig själva. Att leka aliens och äta upp mina paprikor inifrån ser jag som en ren krigsförklaring!

Ja, ja, jordgubbe, då. Singularis.

Men det är fler på gång som nog kan mogna om bara finvädret håller i sig.

God var den i alla fall – min första hemodlade och från frösådda plantor.

Nu har jag tömt den första tomatkrukan. Det var en av busktomaterna som bara hade en enda ynklig liten omogen frukt kvar, och som var gul och vissen.

När jag tömde den, var det bara rötter och en del av dem hade letat sig ned i vattenmagasinet. Och det är ju bra, för då har den inte törstat trots bristen på jord.

Nu funderar jag som bäst på om jag ska slänga rotklumpen i komposten. Om jag gör det, måste jag komma ihåg att inte använda av den jorden till tomater så småningom, med tanke på eventuella sjukdomar. Det spörs om jag kan minnas det i hela två år, tills jorden är färdig.