Nu eller aldrig

…så står det med jättebokstäver på en plansch i vävsalen. Och nog är det sant, alltid. Jag hade tänkt skriva ett ordentligt blogginlägg, med lite fina bilder idag. Och se på film. Och börja på ett nytt stickprojekt, eftersom det gamla tog slut igår. Och det skulle jag ha blockat. Men jag gick tillbaka till vävsalen efter kvällsmat tillsammans med ett par klasskamrater. Och sedan var klockan plötsligt nio.

Så det blir några korta rader medan jag varvar ner en liten stund innan jag kryper till kojs. Jag är jättetrött och i morgon ska jag planera nästa väv. Så då gäller det att alla hjärncellerna är på plats och i gott skick.

Eller i alla fall stjärnorna i vävstolen. Jag har påbörjat ett parti noppväv och valde stjärnor som mönster. Men som så ofta när man ger sig på en ny teknik, dyker det upp oväntade besvärligheter. Jag insåg rätt snart, att det nog inte skulle bli så stjärnklart. Inslaget är ganska tjockt, stickorna jag bildar noppor kring grova och mönstret litet. Det var ingen bra kombination. Det får vara som det är, som en påminnelse för framtiden om vad jag bör tänka på just med noppväv. Poängen med den här vepan är ju trots allt att skaffa erfarenhet och då kan misstagen gott få finnas med. Men resten av stjärnorna ska jag göra runt smalare stickor. Jag hoppas att det blir bättre så.

Noppväv

Stjärnan på bilden är gjord runt mindre stickor och blir bättre än den första. Det ska bli roligt att se hur den ser ut i färdigt skick!

Den här helgen har det blivit mycket vävt. Det går så snabbt när jag är ensam i vävsalen och inte blir störd i arbetet. Efter ett kort parti med snärjväv har jag gett mig på kelim. Det är länge sedan jag ägnade mig åt bildvävning, och jag hade glömt hur roligt det är att sitta och plocka in garnet och se bilden växa fram. Det här kommer att bli en ganska lång bit, ca 20 cm. Jag har gjort knappt hälften av det. Skulle egentligen vilja fortsätta väva i eftermiddag. Men jag ska försöka ta mig i kragen och ta en promenad istället. Ryggen behöver det. Och resten av mig också, förmodligen. Men det är så kallt och otäckt, så det tar emot lite att ge sig ut. Får se om jag kan övertala mig.

Här kommer i alla en bild på vepan i sitt nuvarande tillstånd.

Vepan växer

…något är fel antingen med batteriet eller med laddaren till min kamera, så min väv är alldeles ofotad. Jag ska göra ett nytt försök i morgon. Annars får jag väl åka till Västervik någon dag och se vad jag kan göra åt saken. Bara jag inte måste köpa ny kamera, den utgiften kan jag vara utan.

Långdag med bara vävning i skolan idag, vilket kändes i ryggen framåt eftermiddagen. Nu provar jag på rya. Det går inte så fort, men är meditativt och skönt. Ser fram mot att fortsätta i morgon.

Då var första dagen på vårterminen snart slut. Till min glädje blev det vävning hela förmiddagen. Jag ska göra en vepa med lite olika tekniker, för att lära mig så mycket som möjligt. Jag började med munkabälte och det gick fint, fast vår vävlärare inte var på plats. Men nu behöver jag hjälp för att komma vidare. Jag hade tänkt lägga ut en bild, men batteriet i kameran var tomt, så det får bli i morgon.

Efter kvällsmat hjälpte jag en klasskamrat med pådragningen av hennes väv. Det är bra, det där med att hjälpa varandra. Man lär sig så otroligt mycket på det.