Hej, hej!
Nu är jag hemma igen efter en sedvanligt god jul på Heliga Hjärtas Kloster. Julnattsmässan blev lite extra fin i år. Dels gjorde den gröna julen att väglaget var nästan sommarlikt och antagligen var det därför som kyrkan var osedvanligt full. Och så var där en familj som hade med sig ett barn som inte kan ha varit många månader gammalt och som gav så där alldeles lagom mycket ljud ifrån sig Och när kan ett litet barn passa bättre i kyrkan än just till jul? 
I år hade systrarnas julgransleverantör slutat sin verksamhet. Men det hör en hel del mark till klostret och där fanns andra sorters barrträd att ta av. Så därför stod det en idegran i kyrkan och en stor och lite spretig enbuske i dagrummet. Betydligt charmigare än en gran, tyckte jag. Man kan ju hoppas att det är början på en ny tradition.
Sedan måste jag ju bara visa på en enkel liten innovation, genial i all sin enkelhet; dubbeldäckartändsticksasken. En tom ask klistras fast i botten på en full, och så lägger man de använda stickorna i den undre.
Jag jobbade en gång på ett ställe där det tändes väldigt mycket ljus. Hälften av oss försökte få den andra hälften att inse att det är väldigt opraktiskt att lägga avbrända stickor bland de nya, för till sist får man stå där och gräva bland de begagnade för att hitta någon som det går att tända med. Detta var ett ständigt ämne på våra veckomöten. Åh, vad jag önskar att någon kommit på den här idén!
