Kan inte låta bli att undra vad fåglarna har haft för sig för att lyckas välta matplatsen. I går stod den upp, rakt och fint, och när jag tittade ut idag, såg det ut så här.
Troligast är väl att en katt, eller något annat större djur, varit inblandad på något sätt, men nog är det roligare att fantisera över småfåglarnas nattliga backanaler.
Idag har jag varit lite extra tacksam för min innergård, där ingen kan se vad jag håller på med, utom närmsta grannarna om de riktigt trycker näsan mot balkongfönstret. Och det tror jag inte att de håller på med särskilt mycket.
Jag har nämligen idkat friluftsliv på terrassen, kokat te och stekt stekpannebröd på Trangiakök. Sådant som normala människor gör ute i skogen eller så.
Fast förklaringen till mitt udda beteende är inte så konstigt egentligen. Jag har tänkt i flera år att jag borde ha ett spritkök, för går strömmen är jag helt utan matlagningsmöjligheter. För att inte tala om det där med att kunna koka kaffe. Så nu har jag införskaffat ett litet enkelt, billigt ett, som duger bra för ändamålet. Det har stått ett tag, jag har alltid varit lite larvig när det gäller den här typen av eldande. Avskydde bunsenbrännarna på kemin, en smått jobbig halv-fobi att ha när man går natur. Men nu sa jag åt mig själv att sluta dumma mig och så gjorde jag det. Teet blev varmt och brödet gott och inget brann upp eller exploderade. 
Men innan dess, på förmiddagen, åkte jag till Ödeshög i ett annat eldrelaterat ärende. Jag har ju så mycket kvistar som ligger i högar på flera ställen i trädgården. Jag brukar klippa ner dem i säckar och slänga i soporna, ett trist jobb som jag aldrig blir färdig med. Träden och buskarna envisas ju med att växa hela tiden, och så måste jag klippa igen.
Men så kom jag på att jag faktiskt kunde köpa en eldkorg och bränna dem i stället, den sortens eldande är bara roligt. Så jag for till Skattegårdens Handelshus, där de har ungefär allt som finns, både nytt och second hand. Och visst, jag hittade en eldkorg för några hundralappar. Så när jag invigt spritköket, gick jag över till kvisteldning och det fungerade bra.
Jag hittade en stol också för 75 kronor på loppisavdelningen, så nu har jag snart ersatt alla mina gamla knarriga stolar med nyare och bättre.
Nu ska jag ta mig en dusch, för hu vad jag luktar rök!
I natt hade vi höstens första frost. Som tur var förvarnade SMHI, så igår tog jag mig för med att plantera om min kvarvarande sallat i en balkonglåda och ta in och sätta under tilläggsbelysning. Det här har jag inte provat förut, men nog borde det väl funka.
På väg till kören tog jag en liten sväng in i aplagården och försåg mig av fallfrukten, vilket är fullt tillåtet. Mycket av frukten var fågeläten, men jag är nöjd med det jag fick ihop. Mina stickade fruktpåsar är alltid med i väskan, så nu fick jag testa deras kapacitet. Något dussin kunde jag knö ner i varje, sedan var de fulla
Idag tog jag mig äntligen i kragen och åkte till Motala. Tiden då jag faktiskt kunde åka och shoppa för nöjes skull är för länge sedan förbi. Att handla i Vadstena går ju an. Där är litet och lugnt, där finns det mesta jag behöver utan att utbudet är överväldigande. Den stora livsmedelsbutiken där jag var stamkund tidigare har jag visserligen övergett, sedan de byggde ut. Nu är varuutbudet alldeles för överväldigande och till råga på allt har de börjat spela musik och då funkar det inte för mig, på grund av mina koncentrationssvårigheter. Så dit åker jag bara de få gånger Konsum inte kan förse mig med det jag vill ha. Men gladast och lyckligast är jag när jag kan hålla mig ifrån affärer, undantaget second-handaffärer och hantverksbutiker, dem gillar jag fortfarande.
Men några gånger om året behöver jag ändå ta en tur till Motala, som på hösten när det är dags att köpa fågelmat.
Jag har varit på väg i tre-fyra veckor, men skjutit upp det gång på gång. Men i går kväll bestämde jag mig för en strategi som faktiskt fungerade. Jag åkte bort till klostret för att gå i mässan och när jag sedan begav mig hemåt igen, lät jag bara bli att svänga in till mig och då var jag fiffigt nog automatiskt på väg mot Motala.
När jag kom fram insåg jag att jag väntat för länge. Nu befinner vi oss i andra halvan i oktober, så gissa vad man såg i varenda affär! Adventsstjärnor, adventljusstakar, pepparkakor, julgransdekorationer, julkort, julmust, julgranar, julklappspapper, julgodis och allt annat man kan tänka sig som börjar på ”jul”. Jag fattar inte varför jag aldrig lär mig!
Nåja, nu är det gjort och nu börjar årets affärsbojkott. Den pågår fram till första advent och innebär att jag bar går in i affärer när jag absolut måste och då handlar så snabbt och effektivt jag kan, för att i möjligaste mån slippa se det juliga i förtid. Det är min egen privata protest mot ta-ut-i-förskott-sjukan. Jajamän, jag har mina principer!
Fågelmaten köper jag på Granngården, men det blev besök i några andra affärer i närheten också. Bland annat behövde jag en ny saltkvarn, för den gamla har gått sönder i mekanismen. Jag hittade två och köpte båda, eftersom de inte gick att testa. Den lilla funkar, men går inte att ställa in grovleken på och det var just det som gick sönder på den jag hade. Men den stora verkar väldigt bra och snygg är den också. Båda är i glas – det gillar jag. Så hittade jag en påse dvärgtulpaner som var så söta, så jag kunde inte låta bli. Och lite annat smått och gott. Så nu när det är gjort, är jag ändå nöjd och belåten.
Det tog sin lilla tid, men nu är sockorna av det växtfärgade garnet färdiga. Eftersom självberöm luktar illa, får ni väl hålla för näsan nu för jag bara måste säga att det blev så snygga! Hur väl färgerna kommer att hålla återstår att se, men just nu är de nog de snyggaste sockorna jag har. Dessutom matchar de höstfärgerna i naturen väldigt bra.
Resultatet av dagens arbete:
Om det nu bara kan låta bli att regna i natt så är de nog torra och klara att förpassa till förrådet i morgon.
Rengöringen av växthuset hanns inte med, men kanske i morgon. Det vore fint att få gjort nu när temperaturen är skaplig, för det är inget roligt att hålla på med i kallväder.
Förmiddagen var mulen, kall och regnig. Men sedan klarnade det, temperaturen passerade tio grader och det blev en härlig dag för utearbete.
Så nu har jag tömt nästan alla odlingskärl, bara några som fortfarande är fina står kvar. Några krukor är redan tömda och tvättade och de här hoppas jag att jag kan tvätta ur i morgon. Men det är vädret som bestämmer…
Ett av de få traumatiska matminnen jag har från barndomen handlar faktiskt om tomater. Jag gillade det absolut inte som barn, så den dagen på lågstadiet när vi fick tomatsoppa bad jag on jättelite – och fick så klart ett par rejäla skopor. Och jag kunde bara inte förmå mig att äta, bara att sitta där framför tallriken gav mig kväljningar.
Till sist var det bara jag kvar i matsalen och två eller tre av mattantena kom och satte sig vid mitt bord för att försöka få mig att i alla fall ta några skedar. Men det gick ju bara inte.
Till sist ringde det in och när jag inte kom till lektionen gick fröken och letade efter mig. När hon dök upp i matsalen och påpekade att rasten var slut, var ju mattanterna tvungna att låta mig gå. När vi kommit ut, sa fröken åt mig att gå hem och se till att få lite mat och sedan komma tillbaka så fort jag kunde. Vilket bevisar att jag faktiskt hade världens bästa fröken. Vi skriver förresten fortfarande julkort till varandra. 
Det var inte förrän jag passerat tjugo och arbetade som förskollärare som jag blev tomatsoppsomvänd. För en dag fick vi denna förhatliga rätt på dagiset där jag jobbade och eftersom jag åt med barngruppen den dagen, gick det ju inte att komma undan. Så jag tog lite grand, stålsatte mig, stoppade in en sked – och upptäckte att det var gott.
Men jag gillar fortfarande inte råa tomater. Det kanske kommer det också, någon dag…
Nu har jag slutskördat tomaterna, tack och lov. För nu börjar det bli så fullt i frysen att jag nästan får knö in sakerna med skohorn och burkarna för torkade grönsaker är slut. Och platsen att förvara de fyllda burkarna på också, för den delen. Så jag bestämde mig för att det var dags att prova på att göra egen tomatpuré, för att i alla fall reducera mängden vatten innan de ska in i frysen.
Jag hittade ett recept här, som jag för en gångs skull följde till punkt och pricka. Ja, förutom då att jag körde purén i mixern mot slutet för att få den ännu slätare.
Och så tyckte jag att det var synd att bara hälla ut den avsilade saften. Så den reducerade jag till ungefär hälften och kryddade med salt, svartpeppar och örtkryddor. Sedan hällde jag upp den i ett par kannor som jag ställde i kylen. Den kan funka som soppbas, men är också väldigt god att dricka bara som den är. Jag tog ett glas som middagstillbehör. Den bör klara sig en vecka, så jag får väl ha tomattema på min meny de närmsta dagarna. Eventuellt fryser jag in någon slatt.
Idag har det varit riktigt skönt trädgårdsväder, så jag har passat på att få lite gjort.
I växthuset slutskördade jag tomaterna, så nu är det bara några paprikaplantor kvar. På växthusgolvets täckbark hittade jag en objuden tomatmumsande gäst. Den där tomaten blev hans sista måltid, så jag hoppas den var god.
Det blev en lång paus med den blivande ängen när först en ond rygg och sedan staketrabatten kom i vägen. Men nu har jag grävt ned en rotspärr i form av en gammal plastmatta runtom den rensade plätten och sått ängsfröer. Rotspärren blev inte så djup som jag tänkt, för det var så fruktansvärt med sten när jag kom ner en bit i backen, men jag hoppas det ska funka i alla fall.
Fröerna köpte jag i en webbutik som säljer svenska ängsfröer. Jag valde två blandningar, och sådde av båda. Eftersom plätten är så liten, blev de fröer över och jag har fått idé om ännu ett ställe att försöka på. På gräsmattan utanför köksfönstret måste jorden vara bra mycket magrare, för där är gräset glest och en blomma jag inte kan namnet på, men som jag spontant förknippar med sämre näringsförhållanden har tagit över. Så det får nog bli en liten äng till. Det kan ju vara bra att testa på ett par ställen, så ökar chansen att lyckas.
Ja, så kunde jag ju inte låta bli att plantera lite mer i staketrabatten. Igår åkte jag iväg till plantskolan i Hästholmen för att köpa jord och eftersom de hade rea på växter så…
Lite höstblommor köpte jag, och en buxbom och en benved för att ha något vintergrönt. Jag känner till problemet med den där svampen som ger sig på buxbom, men den var så billig att det kan vara värt ett försök. Några lökar fick också följa med hem. Och idag har jag slaktat en ampel som hängt i ett träd. I den fanns två murgrönor, som jag tänker kan få klättra på staketet. Så nu ser det ut så här:
Det är bara en tillfällig lösning, för att få lite höstfägring i en del av rabatten och därför är det lite glest. Hur det blir till sommaren har jag ingen aning om just nu.