Nu eller aldrig

Nu är växthuset tömt, såpskurat och avsköljt.

Det känns lite vemodigt och tomt.

Nu är det ”bara” att tömma och rengöra krukorna också. Ska försöka hinna med så mycker som möjligt nu när det är rätt varmt. Det är lite skönare att hålla på med vatten då.

Tre röda paprikor har jag skördat av plantan jag satte in i ateljén. Jag har inte ätit av dem än. De är vackra som juveler och jag vill gärna ha dem på köksbänken ett litet tag för att njuta med ögonen innan jag sätter kniven i dem.

I natt var det tre minusgrader och i morse låg frosten kvar till framåt nio på sina ställen. Så nu vågade jag inte chansa med tomaterna längre, utan skördade det som var kvar. Nu hoppas jag på att de ska mogna . Det är ju rätt mycket, som synes.

I växthuset ser det för sorgligt ut. Plantorna får stå kvar, hoppas hinna med dem i helgen.

Men i ena odlingsbädden har jag förberett för våren, detta med tre små experiment. Jag provade att höstså persilja, för det lär ska gå bra. Den fick sin plats alldeles nära vintersallaten, som ju kommer att var uppäten långt innan persiljan gror.

Och så satte jag några körsbärskärnor i en kruka och sådde ramslök i en annan och grävde ned dem i jorden. Ramslök försökte jag ju med i våras, men det gick inte alls. Ingen planta kom upp, trots stratifiering och allt. Nu får vi se om det här fungerar bättre. Jag vill verkligen ha ramslök, så jag tänker inte ge mig i första taget.

Jag lämnade en del plats kvar i krukan, tänker att kanten kanske ger lite vindskydd. Och så ska jag täcka med löv när det blir lite kallare. Har ingen aning om ifall det kan göra någon nytta, men det är ju så det blir i naturen, så det kan väl vara värt att prova.

Idag har jag skördat och fryst in den sista mangolden. Sedan klippte jag ned den mexikanska tagetesen som växte i bädden. Den var riktigt stor och fin, men hade börjat ge sig för höstkylan. Så här grov var stammen nedtill:

De grövsta delarna hamnade på komposten, men resten grävde jag ned i bädden tillsammans med amaranten som inte heller mådde så bra. Det var rätt mycket grönmassa, och min rygg protesterade lätt. Så jag grävde inte ned det jättenoga. Tänker att i naturen är det ju ingen som håller på och gräver, så det blir nog bra i alla fall.

Nu är det bara vintersallad och purjo kvar i den bädden. Purjon är liten och ynklig, fast jag tycker att jag gjort som man ska. Det får bli ett nytt försök nästa år.