Tröjan växer, men segt känns det. Garnet är som jag nämnt tidigare besvärligt att sticka, med alla sina öglor. Ännu värre visade det sig bli när jag kom till resår-partierna. Det är nästan omöjligt att se skillnad på räta och aviga maskor i allt lurvet, så kommer jag ur fas med ”två räta, två aviga”, tar det tid innan jag upptäcker det och därmed blir det också mer att rätta till.
Men nu är det bara ena ärmen och några garnändar att fästa kvar. Kanske, kanske hinner jag ändå bli klar till jul.
I går göt jag de sista ljusen och sedan fick jag städa ordentligt på och omkring spisen. Där fanns en del stearin… Jag blev faktiskt så i gasen att jag städade ugnen också och det var välbehövligt.
När det var rent kunde jag baka lite saffransbröd och pepparkakor. Det måste man ju ha så här på Lucia.
En av fördelarna med LCHF-bröd är att det faktiskt inte går särskilt bra att kavla eller forma. Så då slipper jag det, och i stället för att baka i flera timmar, blir det klart på ett litet kick. Rör ihop, klicka ut och skjuts in i ugnen.
Det börjar bli tradition med ett musik-klipp på Lucia, här kommer årets. Önskar er alla en fin luciadag!
När granntösen ringde på dörren i höstas och viftade med jultidningskatalogen, kunde jag ju inte säga nej. Jag valde en stickbok, som jag aldrig hört talas om, men som verkade lovande.
I går fick jag den levererad och jag är verkligen nöjd. Den innehåller både färdiga plagg, riktigt fina sådana, och sidor med stjärnor, blommor och andra mönster som man kan använda för att göra en egen design.
Det är konstigt hur det kan börja klia i stick-fingrarna, fast man redan är i full gång.
Föräldrarna var här i veckan och då fick jag enligt traditionen en dörrkrans mamma gjort. Så nu är det adventsfint utanpå huset också. 
De hade också med sig ett gäng ljusstumpar, så nu gjuter jag ljus kontinuerligt. Har ju bara en form, så det tar sin lilla tid. Nu är jag uppe i fem stycken. Det ska bli spännande att se hur många det blir i slutändan.
I lördags fick jag för mig att städa duschkabinen riktigt rejält. Den är gammal, lite rankig i dörren och profilernas utformning gör den fruktansvärt svår att göra ordentligt ren. Så jag plockade fram både disk- och tandborste, mirakeltrasa och rengöringsmedel och tog mig verkat an.
Det slutade med att jag lyckades få halva dörren att lossna från spåret hjulen går i och jag har inte lyckats få dit den igen. Så nu får jag duscha med viss försiktighet om jag inte vill avsluta mad att torka golvet.
Jag tar det som ett tecken på att det är dags att köpa ny kabin.
Saffranspannacottan jag gjorde till första advent blev riktigt lyckad, vilket gjorde mig sugen på lite gelatinexperiment. Så till idag provade jag en ny variant.
Till första lagret utgick jag från ett recept på chokladpannacotta, men blandade mörk choklad och kakao i stället för att ta antingen det ena eller det andra. Det innebar också att jag måste höfta lite när det gällde mängderna, men det är ju inte så petnoga. Inspirerad av en bild på nätet, ställde jag glaset på sniskan när det stelnade. Sedan bestämde jag mig för att leka på allvar. Jag tog fram några av mina egenodlade kapkrusbär ur frysen och kokade dem tillsammans med lite vatten till det blev riktigt mosigt. Sedan slog jag moset genom en tesil för att få bort skal, fruktkött och kärnor, lade i så mycket gelatin som jag bedömde rimligt, lutade glaset åt andra hållet och slog i vätskan. När det stelnat dekorerade jag med ett par kapkrusbär i kvartar.
Det blev riktigt gott, men fruktansvärt mäktigt. Jag ska nog göra en något mindre portion nästa gång.
Nu leker jag med två tankar. Den ena är att göra en pepparkakskryddad pannacotta. Den andra är att göra eget gelégodis. Det borde ju inte vara så svårt. En något större mängd gelatin bara. Och så kanske att vända de färdiga bitarna i lite potatismjöl, så att de inte klibbar ihop. Jag har rätt mycket bär av olika slag i frysen, så det kunde vara värt att prova.
Jag börjar ana att jag kanske hinner bli klar med tröjan till jul. Om jag är flitig.
Ska försöka sätta ordentlig fart på stickorna !
Nattlinnet är färdigt och nu längtar jag till kvällen så att jag får inviga det.
Jag är väldigt nöjd, det blev nästan precis som jag ville. Det enda är att rynket mot oket dragit sig lite närmast ärmarna. Men det är en petitess som beror på att jag inte är så van vid att rynka annat än i midjan på kjolar. Nu har jag lärt mig hur det kan bete sig vid bysten och förhoppningsvis kommer jag ihåg det till nästa gång.
Det var ett roligt mönster att jobba med, väldigt enkelt och okomplicerat. Det enda bökiga var att sy dit manschetterna men det var ju ett litet jobb. Jag får nog ta och lägga en lapp i plånboken med uppgift om tygåtgången, så att jag har med det om jag råkar stöta på rätt tyg för ett trikånattlinne. Jag skulle gärna vilja ha ett sådant också i samma modell.
Det går framåt med nattlinnet och jag tror att det kan bli bra. Men när jag kom till manschetterna, insåg jag att det inte fanns en chans i världen att få dem över symaskinsarmen, eller vad det nu kan heta.
Det var alltså inget annat att göra än att vända ut och in på hela härligheten med alla typ tusen miljoner nålar på grund av allt rynk, och sy ”från insidan”
Ja ja, det går ju det också. Men det är bra mycket enklare på det andra sättet.
Jag köpte flanell till ett nattlinne i somras och nu kan det väl vara dags att börja sy.
Jag använder ett mönster ur Kerstin Lokrantz bok Nya enkla kläder för barn och vuxna. Efter mycket letande både på nätet och i böcker, var det där jag till sist fanns just den modell jag hade tänkt mig.
Jag har inte sytt efter något av hennes mönster förut, men varit väldigt sugen. Jag gillar idén med raka, enkla bitar enligt gammal modell. Man får en bild, en enkel sömnadsbeskrivning och en skiss på mönsterdelarna, som man sedan får rita ut själv.
Själv kommer jag att skippa alla dekorationerna och i stället för snedslån runt halsen, kommer jag att sy en infodring.
Nu är allt på plats på tyget och jag ska snart klippa till. Måste bara vila knäna en stund först. Det är inte alls lika lätt att krypa omkring på golvet nu som för tjugo år sedan. Fattar inte varför… 
Det ska bli spännande att se hur det blir. Om jag blir nöjd, ska jag nog försöka få tag på boken. Den är utgången på förlaget för länge sedan men verkar inte så svår att få tag på begagnad.