Jag har köpt två paket grötris. Den ska inte ätas upp!
Saken är den att jag behöver sy mig en ny vetekudde, men det visade sig inte vara så lätt att få tag på helt vete. Om jag nu inte vill köpa en 25 kilos-säck på Granngården, förstås. Så jag googlade lite och det visar sig att flera persomer använt grötris i stället med gott resultat. Så nu ska jag prova och se. Hoppas det funkar bra.
Nu har jag börjat på spetsen på sjalen för tredje gången. Det är en väldigt enkel spets, verkligen inga krångligheter. Men det har ju gått troll i den här sjalen från först början, så varför tro att det skulle bättra sig på slutet? Nu håller jag alla tummar och tår för att det här är tredje gången gillt. Vill så gärna bli färdig och börja på något nytt.
Det är vackert nu. Gula löv och sol från klarblå himmel gör att det känns som att gå omkring i en guldvärld.
Här råder lite stiltje, både med trädgårds- och textilsysslor och därmed blir också bloggen lidande. Jag kan ju inte skriva om ingenting. 
Men nu har jag faktiskt börjat med vinterns inomhusodlingar. Ska experimentera lite i år och se vad som funkar.
I köksfönstret, under specialbelysning, växer sommarens utomhusbasilika tillsammans med smörgåskrasse och rucola. Det har jag provat förut, så det vet jag att det fungerar.
Basilikan har jag lika mycket för att det luktar så gott när man vidrör den , som för att äta. Men visst är det härligt med nyskördad basilika i tomatsoppan under vinterhalvåret.
I ateljén är det mer spännande. Jag har satt toppar från några tomatplantor och från kapkrusbären i krukor och de har tagit sig bra. Hur de ska klara ljusbristen är en annan sak. Funderar på att sätta upp tilläggsbelysningen, men vet inte hur jag ska göra det rent praktiskt. Ställningen som hör till får inte plats på fönsterbrädan. Får se om jag kommer på något. Det vore kul om i alla fall kapkrusbären överlevde, så att jag kan plantera ut dem i vår igen.
Jag köpte en lite kortare balkonglåda redan i våras, för att kunna ställa på fönsterbrädan. Här har jag petat ned några plantor av persilja ochj gräslök, och sått rucola, vintersallat och vårgyllen. Och just där har jag faktiskt en växtlampa upphängd, så det ska nog gå vägen.
Jag hoppas på mera skaparlust framöver, så att det kan bli lite ordning på bloggandet igen.
I natt var det frost för första gången denna höst. Morgonen var dimmig och jag hade glädjen att få se ett eldrött klot stiga upp ur dimman över Tåkern. Magiskt vackert! Tyvärr satt jag i bakom ratten och kunde inte njuta av soluppgången så mycket som jag velat.
Trädens löv övergår allt mer från grönt till gyllene och alldeles särskilt vackert blir det en dag som denna, när solen skiner från en klarblå himmel.
Jag passade på att förena nytta med nöje och njöt av den vackra höstdagen samtidigt som jag tvättade ur växthuset. Skönt att ha det gjort!
Mycket att glädjas över alltså. Men när jag var och handlade, kunde jag inte låta bli att sucka djupt inombords. För vad stod i stora staplar vid kassorna, om inte julmust. Vad jag önskar att de i alla fall kunde vänta till november. När julen väl kommer är den ju alldeles uttjatad redan. (Kalla mig gärna surtant, det är ett epitet jag ibland bär med stor stolthet och glädje. 
)
Jag trodde att jag skrev ett inlägg bara härom dagen, men det har visst gått nästan en vecka. Förstår inte hur det gick till…
Idag har jag skördat purjon och fryst in. Det börjar bli väldigt trångt i frysen nu.
På köksbänken har jag min lilla ”skördehörna”. Jag blir så glad varje gång jag tittar ditåt och blir påmind om hur mycket mat jag faktiskt kunnat skörda den usla sommaren till trots. Och helt slut är det inte i landen. Rödlök och persilja har jag kvar och några rödbetor till ska jag nog få äta. Och så bladsellerin! Jag har skördat och skördat, men den bara växer till sig på nytt och tar liksom aldrig slut.
Dagarna är fortfarande skapligt varma, men de två senaste nätterna har temperaturen bara varit tre plusgrader. Så idag har jag slutskördat i de krukor med grönsaker jag hade kvar, tömt ut jorden och tvättat dem.
Ytterligare några omogna tomater blev det när jag tömde växthuset. Och så några utepaprikor som faktiskt börjar få lite färg. Jag tror inte att de är snigelätna.
Lite blommor har jag fortfarande kvar i krukor. Och i odlingbäddarna och grönsakslandet får det som växer stå kvar till våren, eftersom det inte är bra för jorden att ligga naken. Kållandet tömde jag ju för bra ett tag sedan och där har jag sått gröngödslingsväxer i två omgångar – bara för att se de jämrans åkersniglarna äta upp hjärtbladen. Dumma djur, det där! Om de bara lugnade sig lite och lät det växa till sig, skulle de ju i slutändan få mycket mera mat, samtidigt som jag kunde få min gröngödsling. Bättre för dem och bättre för mig. Men det begriper de visst inte, de små vandalerna.
Nu tömmer jag lite i taget mina hinkar med tomat, paprika och aubergine.
Auberginer har jag bara skördat tre än så länge, kanske blir det några till.
Paprikorna är nog årets största odlingsbesvikelse. Förra året skördade jag nästan horribla mängder, men i år blev det nästan inget alls. Åkersniglarna har ätit på nästan varenda frukt i växthuset och fått dem att ruttna. En handfull små, ynkliga, gröna paprikor ligger nu strimlade i frysen. De rymdes i en stor kesoburk. Kanske kan det bli några till. De två krukor som står på terrassen däremot, har faktiskt börjat visa tecken på att mogna. Så nu hoppas jag på fortsatt varma nätter i hopp om att få några röda eller gula paprikabitar att lägga på frukostmackan.
Tomaterna har gett stor utdelning, däremot. Detta trots att många har spruckit och därmed börjat mögla så här på sluttampen. Nu har jag tagit in de omogna frukterna från hink-plantorna att eftermogna. De som står i växthuset får vara kvar lite till.
Jag har också plockat in fläderbär för att prova att solfärga. Jag kokade bären innan jag lade dem i burken tillsammans med garnet jag använde till mitt tomatbladsfärgningsexperiment i somras. (Åh, vad jag tycker om svenska språkets möjlighet att klistra ihop korta ord till långa sammansättningar!) Varken det eller bärmållefärgningen fungerade ju något vidare, kanske lyckas detta bättre.
Idag har jag skördat resten av mina gula lökar. Det var de jag satte i andra omgången och de har inte alls blivit så stora och fina som de jag satte först. Men de verkar inte har växt alls på sista tiden och rätt vad det är kommer väl frosten.
Några röda lökar finns kvar i landet och de får nog stå. De är så goda att ta direkt och koka och äta med smör.
Herrbesöket då?
Jo, jag har en aning otur med uppvärmningen. Tre trasiga element och ytterligare fyra i original från 70-talet som antagligen skulle ge sig när som helst, har väntat på att bytas ut. Dessutom har värmepumpen gett upp andan. Så här har varit lite småkallt.
Firman som skulle byta ut elementen och lite annat, har haft fullt upp och personalbrist. Så jag trodde inte att jag skulle få det gjort i september som de lovat. Men idag vid halv åtta-tiden ringde en av elektrikerna och undrade om det passade. Han var här någon timme senare och har haft fullt upp till nu.
De nya elementen är så klart inte lika stora som de gamla, så en del väggar måste snyggas till efter gamla väggfästen. Det gäller bland annat köket, där man nu på ett par ställen kan se vad som måste vara originaltapeten. Det är ingen munter syn. Jag vill inte riktigt föreställa mig hur köket såg ut med den här tapeten. Fast det är klart. eventuella spenatfläckar syntes knappast.
När jag får ny värmepump, står skrivet i stjärnorna. Ärendet ligger just nu på försäkringsbolagets bord. Med lite tur kan jag få en viss ersättning.
Förra året blommade mina solrosor i mitten av augusti. Idag har den första för i år slagit ut. Jag hoppas att de andra också hinner, det verkar i alla fall inte bli frost de närmaste nio dygnen.
De har en tredubbel funktion: att vara vackra, att ge fåglarna frön och att luckra mitt leriga grönsaksland med sina djupa rötter. Det senaste har de väl lyckats med, även om blomningen skulle utebli.