Nu har mitt solfärgade garn färgat med bärmålla legat i solen några veckor. Tråkigt nog – men inte helt oväntat – har all färg försvunnit. Lite synd, för färgen var verkligen vacker. Men samtidigt är det väldigt roligt att få experimentera, även om resultatet inte blir som man önskat.
Inspirerad av något jag såg någonstans på nätet, lekte jag fram en ny kvällsmat. Först lade jag bacon i kanten på några muffinsformar och la små tomater på botten.
Så hällde jag i lite äggstanning kryddad med salt, svartpeppar och gräslök. Jag hade tänkt ha riven ost också, men det glömde jag.
Sedan gräddade jag dem. Tog inte tiden, men en knapp halvtimme tror jag de fick stå inne. Snabbt och enkelt och väldigt gott. Det här ska jag göra om.
När jag ätit, stickade jag klart ankelsockorna. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med min lilla sticka, nu när jag blivit händsen med den. Och sockorna blev bra, även om randningen inte stämmer. Brukar vara lite petig med det, men det här var ett restgarnsnystan som inte hade räckte till sådant.
Idag har jag köpt några nystan Järbo miniraggi. Det fanns på rea hos Ull&Garn och ska användas till ett särskilt sockprojekt. Jag brukar ju aldrig lägga ned något särskilt besvär på sockor, utan använder ett enkelt grundmönster. Men nu hittade jag ett mönster som jag bara måste testa. Mer om det när jag sätter igång.
Idag har det varit 25 grader, halvklart till mulet och rätt mycket blåst. Det kan faktiskt ha varit sommarens behagligaste dag. Jag har i lugnt och sakta mak styrt i trädgård och kök – det hänger ju lite ihop så här års.
Det här är mitt ynkligast squash-år hittills, trots att jag har fler plantor än tidigare. Den kalla sommaren är främsta orsaken, men allt regnande har också gynnat sniglarna som mumsar i sig med glatt mod. så här ser det ut när de varit framme:
Men lite sparar de till mig. Jag äter en del direkt och fryser resten. I år satsar jag på styckfrysning – lägger grönsakerna på en bricka klädd med bakplåtspapper, stoppar dem i frysen några timmar och lägger dem sedan i burkar. Då kan jag ta så mycket jag vill ha sedan.
I år har jag också testat en ny sak med tomaterna. Jag långtidsrostar dem, antingen bara med salt eller med salt,vitlök och timjan. Sedan styckfryser jag också dem. Det blir väldans gott.
Men allt är inte frid och fröjd. Minigurkan har sett ledsen ut ett tag och i går upptäckte jag att den var full med spinn. Så här sent på säsongen kändes det inte ens lönt att försöka bekämpa dem, så det fick bli komposten.
Ärtorna har var kraftigt angripna av mjöldagg. De första tecknen syntes för ett tag sedan och jag gjorde inget åt det, så jag kan bara skylla mig själv. Nu tog jag tag i att riva upp dem och skördade det allra sista.
Även frilandsgurkan är angripen av mjöldag, men där har det inte gått så långt än. Så dem sprejade jag med såp- och bikarbonatsblandning och hoppas att det ska göra susen om jag bara är lite ihärdig. Och så hoppas jag på ytterligare lite värme, så att jag kan få några gurkor till.
Jag var så klart tvungen att testa min nya rundsticka på direkten, så jag letade reda på lite restgarn till ett par ankelsockor.
Det kändes väldigt avigt först att sticka med så korta spetsar. Men jag har små händer och efter en halv socka började det kännas naturligt. Nu är den första sockan klar och jag är uppe i normal stickhastighet. Om garnet kommer att räcka är en annan historia.
Annars suger jag nätet rent på information om kikare just nu. Här bor jag granne med en av Nordeuropas främsta fågelsjöar och äger inte en vettig kikare. Nu i flyttningstider drar fåglarna fram i mängd och jag kan inte se dem ordentligt. Och så är det ju alla trädgårdsfåglar. I morse fick jag frukostsällskap av en rödhake som plaskade i fågelbadet så att det stod härliga till.
I går såg jag fyra stora rovfåglar rida på vindarna nästan rakt över mig och då kände jag att så här kan jag ju inte ha det. Hade jag haft en kikare hade jag, min okunnighet på fågelområdet till trots, kanske kunna lista ut vad det var. Så nu sitter jag här och läser om frontlinsdiameter, närgräns, utgångspupill och annat spännande, lite mer allmänbildad idag än jag var igår. Nu spörs det bara hur lång tid det ska ta innan jag bestämmer mig. Jag kan vara otroligt velig i sådan här lägen.
Jag läste om superkorta rundstickor på Ullcentrums blogg i början på året och tyckte att det lät så spännande. Och nu fick jag syn på att det fanns sådana på Stäkets hantverk och kunde inte hålla klickfingret i styr.
Det är inte helt opåkallat, faktiskt. Jag har planer på att sticka ett par sockar där strumpstickor fungerar dåligt och den enda 2.5 mm rundsticka jag har är 1.20 lång, så jag behövde en ny. Det ska bli spännande att se om jag gillar att sticka med den – kan tänka mig att det behövs en viss tillvänjning.
Det är inte bara jag som trivs nu när sommarvärmen kommit. 
Nu är det hög tid att skörda vitlök. Jag satte en pallkrage full i höstas och lökarna har växt sig stora och fina. Jag har provat att frysa några klyftor och det fungerade över förväntan. Så nu lägger jag dem i glasburkar som jag sedan stoppar i plastpåsar, för att hindra lukten att sprida sig i hela frysen.
Jag tar det lite pö om pö, så jag vet inte än hur många burkar det kommer att bli. Men jag tror nog att jag ska klara största delen av vintern.
Jag trodde att jag visste hur jag skulle sticka den turkos/gröna sjalen.En enkel gallerkant skulle det bli längst ned. Men så när jag satt och klickade mig runt på Ravelry fick jag syn på den här och visste att det är en sådan bård jag vill ha. Jag tänkte att det ska väl inte vara så svårt att lista ut hur den är gjord.
Så jag tog fram ett nystan och började prova. Men spetsstickning är inte min starkaste gren och jag fick inte till det hur jag än försökte. Alltså fick jag börja googla. Det tog inte lång tid att hitta ”storasyster” till Little Colonnel, och gratis på Knitty dessutom. Och visst var det enkelt, när jag väl fick facit i hand. De täta partierna är stickade med två hoptagningar efter varandra. Glesränderna görs med dubbelt omslag, som sedan stickas en rät, en avig på avisgsidan. Lätt som en plätt! så här blev min lilla provsjal:
Nu måste jag bara riva upp det jag gjort på den riktiga sjalen. Även om ”kroppen” i princip ska vara likadan, behöver jag två mittmaskor istället för en och ett jämnt antal maskor mellan markörerna på vardera sidan för att spetsen ska bli snygg när jag kommer dit.
Tur att jag inte hunnit så långt!
Strumpskaft är något bland det tråkigaste jag vet att sticka, så knästrumpor har jag bara ett par tidigare. Men jag har känt behov av ett par långskaftade raggsockar och nu är de gjorda. Hoppas det dröjer länge tills de behöver tas i bruk.
Det är enklast möjliga variant, grått garn och mitt standardmönster för sockor. 1+1-resår med vridna rätmaskor.
