Nu eller aldrig

Det är vad jag är med tröjan.

Jag har inte detaljstyrt färgerna, utan mest sett till att mörkt och ljust samt grupperna rött/blått/grönt/gult varit något sånär jämnt fördelat. Undantaget är kanterna som alla är stickade med samma mörkt vinröda garn.Ett varv plus avmaskning har jag gjort med det för att få något markerade kanter.

Jag stickar nästan alltid ganska vida ärmar med en smal kant. Den här gången gjorde jag istället en lång, tajt resårmudd. Eftersom jag bytt färg på varje varv ville jag inte ha så framträdande aviga maskor. Därför blev det en resår med två räta, en avig.

Halsen är stickad på samma sätt, fast mycket smalare.

nederkanten blev helt enkelt en fåll med ett avigt varv i vikningen.

Nu tänker jag faktiskt göra stickuppehåll över påsk. På så sätt kanske jag kan komma någon vart med broderiet. Det är väldigt roligt när jag väl sätter mig med det, men sätter jag igång med en ny stickning nu, kommer den att locka alldeles för mycket.

Tröjan är klar. Förstår inte hur det kunde gå så fort, men kanske VM i konståkning har en del med saken att göra. Det blev många timmar med stickningen i handen.

Nu ligger den på blockning sedan i går kväll. Antagligen skulle den varit torr nu om jag inte glömt sätta på värmen. Det var så varmt ute igår att jag stängde av värmepumpen och sedan glömde jag bort att jag gjort det. Så man kan säga att det är rätt kylslaget i huset idag.

Ett tag var jag lite orolig för om garnet skulle räcka. Det hade jag inte behövt vara, än finns det en del kvar. Men mängden restgarner är ordentligt decimerad, vilket ju var målet med projektet.

Nu är jag ivrig på att få prova tröjan. Jag är väldigt spänd på hur den kommer att se ut när jag har den på mig, fast jag provat några gånger under resans gång. Hoppas den torkar snabbt, nu när värmen så sakta stiger.

Jag närmar mig nederdelen på tröjan med förfärande hastighet och har grubblat och grubblat på hur jag ska sticka nederkanten. Trodde jag bestämt mig, men så tog jag fram en annan tröja för att se på längden. Och då insåg jag det självklara svaret. Vilken tur att jag plockade fram just den tröjan!

Medan jag grubblat över detta, har jag också i andanom planerat för nästa tröja, som ska stickas i bomullsgarnet Korall från Järbo. Blev förtjust i det när jag stickade en kofta för ett par år sedan och köpte det i turkost när jag hittade det på rea.

Jag har funderat lite fram och tillbaka och tror nu att jag vet hur jag vill ha den. Men än är det inte försent att bestämma om sig…

…går det inte fort framåt med stickningen. Men jag lovade ju att skriva något om hur jag skarvar när jag byter garn på varje varv, och nu har jag kommit långt nog för att se att det fungerar.

Efter några mindre lyckade försök med andra metoder, bestämde jag mig för Russian Join. Helt osynligt blir det inte, men bra nära. Det som mest gör att skarvarna syns är nog att bytet inte alltid blir på exakt samma ställe. Här pekar jag på skarvningsraden, eller vad man nu ska kalla det. Det syns tydligt att jag fått två svarta maskor över varandra precis vid fingertoppen. Jag vet inte hur jag ska kunna undvika att det händer ibland, eftersom det hänger på så många faktorer.

Nöjd är jag i alla fall hittills och den täta, oregelbundna randningen gör det spännande att se vad som händer med tröjan. Det är en typisk bara-ett-varv-till-stickning