I torsdags såg det ut så här.
Idag vaknade jag upp till denna syn:
Säga vad man vill om det svenska vintervädret, men omväxlande kan det minsann vara.
I torsdags såg det ut så här.
Idag vaknade jag upp till denna syn:
Säga vad man vill om det svenska vintervädret, men omväxlande kan det minsann vara.
Jag stickar och stickar på sjalen, men gör fel hela tiden och får repa upp gång på gång. Det är världens enklaste spetsmönster, men jag är för trött och okoncentrerad. Nu ger jag upp och börjar på ett par sockor i stället. Sjalen får vila i väntan på bättre tider.
Nu har jag hittat ett fungerande sätt att föra över mönstret på tyget. För att slippa besväret med rapportering – och för att det är kul att improvisera – komponerar jag blomtserrankan efter hand med hjälp av ett antal mallar. Jag har slaktat några plastfickor och prickat konturer med nål.
Sedan punsar jag med hjälp av potatismjöl. En nödlösning i avsaknad av krita, men det funkar bra…
…med undantag för att det inte sitter. Så till sist fyller jag i med skräddarkrita. Sedan är det bara att sy.
Tanken är att jag ska brodera en grön slinga längs tråckelsömmem mellan raderna.
Konturerna broderar jag helst utan sybåge, den får vänta tills det blir dags för bottensömmarna. Garnet är entrådigt ullgarn, jag har massor liggande som jag oftast inte vet var det kommit ifrån. Efter mycket tvekan bestämde jag mig för att använda mig av dubbelt garn. Kanske får jag variera mig och ta det enkelt till de mindre formerna. Om man har gjort så traditionellt har jag ingen aning om, men det här är en lek på mina villkor så här är det jag som bestämmer.
Det blev att jag tog tag i sjalen som legat i träda sedan i somras. Jag började med den när jag behövde en enkel social stickning, men när tillfället var över blev den liggande. Den är egentligen snabbstickad, men just nu är jag så trött att det bara blir fel hela tiden. Satt en bra stund med den i går kväll, men allt jag gjorde då fick jag repa upp. Suck! Borde nog låta allt vad garn heter vara i fred för tillfället.
Nu har jag tråcklat upp linjer på ylletyget att hålla mig till när jag broderar och senare när jag fäster det på puffen. Jag har också plockat fram de garner jag vill använda och boken jag lånade från biblioteket,. Den är fylld av olika mönster och jag har nog slutligen bestämt mig för en tulpanbård. Jag har ritat av dem jag gillar bäst en och en, för att sedan kombinera dem efter eget tycke.
Nu funderar jag på hur jag ska överföra mönstret till tyget. Har haft några idér som jag förkastat och är nu inne på en ny som måste testas. Jag är sugen på att börja, men vill vara säker på att det kommer att fungera innan jag sätter igång.
Nu är locket till puffen klar.
Jag hade först tänk att skinnet bara skulle sys fast i hörnen. Men eftersom kanterna inte blev helt raka, fäste jag det runt om och kunde på så sätt fixa till passformen. Nu är det alltså dags att börja tänka på broderiet mer på allvar Jag drar mig lite för det eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra, men tycker samtidigt att det ska bli väldigt roligt. Jag får försöka tänka att det värsta som kan hända om första försöket går dåligt, är att jag får investera i en ny tygbit för en knapp hundring. Ingen katastrof, med andra ord.
Nu har det blivit vinter även hos mig. Temperaturen ligg runt nollan, så kallt kan man inte säga att det är. Men ett fint snöfall har det varit hela dagen, så lite snöskottning har jag fått ägna mig åt. Och fåglarna äter tacksamt av maten jag ger dem. Burken med jordnötssmör har varit dryg, trots att den är populär. Men nu får fåglarna kliva in i den för att komma åt det sista på botten. Snart dags att byta den mot en ny.
…bit för bit syr jag ihop mina små fårskinns-snuttar. Enligt instruktionen jag hittade på nätet ska man helst sy med vaxad knyppeltråd. Det andra har jag gott om, men det visade sig faktiskt att jag också hade en kaka vax för just detta ändamål. Annars hade jag fått gå lös på ett bivaxljus.
Proffsigt blir det inte, men vaddå – det är ju första gången jag gör det här.
Nu är jag ivrig på att få det klart, men orkar inte med så mycket i taget. Det är ett långsamt arbete, men vilsamt.