Nu eller aldrig

Skedningsfelet var ju inte allt för besvärligt att fixa. Men det var inte slut med det.

Skaften betedde sig märkligt. Inget fel på skälet, men de lutade så snett.

Jag har lite svårt att förstå varför, en fyrskaftad kypert är ju inget konstigt. Kanske beror det på att väven är så smal, jag vet inte riktigt hur en trissvävstol beter sig i det läget. Jag testade att flytta ut trissorna en bit och då blev det bättre, om än inte bra. Tror jag kan leva med det som det nu är.

Nästa problem var inslagsgarnet. Jag hade tänkt väva med ett oblekt tunt, entrådigt lingarn av den styva sorten. Det funkade inte alls ihop med det mjuka bomullsgarnet. Fördelen var att det var lätt att hålla ut bredden, men väven nästan bubblade sig lite och det var helt hopplöst att få kanterna fina.

Så jag bytte till ett grönt bomullsgarn och hoppas att det räcker i alla fall till en av löparna. Sedan får jag byta till ett annat inslagsgarn – det gör ju inte så mycket om dukarna blir lite olika.

Här syns skillnaden:

Därmed är jag klar med provvävningen och redo att sätta igång på allvar.

De gröna löparna är uppsatta och provvävda.

Jag tyckte att jag var så noggrann, men ett skedningsfel hade jag gjort – och naturligtvis precis i mitten. Så nu skedar jag om och hoppas att det ska bli rätt denna gången.

Gardinen är färdig och jag får nog säga att jag är nöjd.

Jag tvivlade i går kväll när jag klippte ned väven. De tätaste partierna gjorde att tyget bubblade sig ordentligt. Men det mesta av bubblet gick att stryka ut och det som är kvar kunde lika gärna vara en medveten effekt. Så då säger vi väl att det är just vad det är.

Det här var nog det roligaste jag vävt på länge. Allt har flutit på så bra, Inget trassel, bra skäl hela vägen, mjukt och behagligt tillslag och snabbvävt. Och materialkostnaden uppgår nog till högs en femma. Hurra för loppis!

Jag har mycket garn kvar, så jag funderar så smått på att väva en gardin till musikrummet också. Får se om det ska ta ett helt år att komma på hur jag ska väva den med.

Det blev visst ett lite uppehåll i bloggandet, har inte riktigt haft kraft och ork. Men nu är jag här igen.

Jag har kommit en bit på sovrumsgardinen. Det är för tidigt att säga om det kommer att bli bra. Kanske har jag gjort några av glesränderna för breda. Men jag ville ta ut svängarna lite för att testa vad som funkar.

Det är en tuskaft vävd på fyra skaft, väldigt enkelt med andra ord. Men ändå känner jag mig lite stolt över att det är min första väv någonsin utan vare sig solvnings- eller skedningsfel.

Jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle väva med enkelt eller dubbelt inslag, men efter att ha sovit på saken, bestämde jag mig för det första. Tätheten får bli på känn, inget mätande och räknande.

Jag väver med bara två trampor och det är skönt som omväxling att inte behöva hålla koll på trampordningen. Det är liksom bara att köra på och det gör inget alls om jag har tankarna på annat håll.