Idag kom det ett gäng fröpåsar till, från Impecta den här gången.
Svampgurkan är jag särskilt nyfiken på. Förra årets försök att odla egen bomull gick inte alls, så nu provar jag med lite egenodlad badsvamp istället. Det är kul att testa med det där lite exotiska och ovanliga.
Min brevbärare har varit snäll den här veckan. I går lade han ett paket med kryddor från Kryddtorget i lådan. Det innehöll bland annat ett rökt paprikapulver som jag bara var tvungen att prov på direkten, för det luktade så gott. Smaken var inte sämre, kan jag säga. Det här blir nog en favorit.
Idag fick jag min beställning från Runåbergs fröer. Jag gillar deras fröpåsar, de är så fina!
Det är mulet idag, men riktigt skönt, knappt mössväder faktiskt. Så jag ställde mig ute vid mitt planteringsbord och sådde lite bladväxter för inomhusodling, samt ett par sorter som ska sås ute redan i januari. Och när jag var klar med det, började jag klippa sönder grenarna jag kapade från min tallhäck i höstas. De ligger i en stor hög på gräsmattan och ser fula ut. Så man kan väl säga att säsongen i trädgården har börjat så smått. 
Jag hann få den färdig medan det fortfarande var ljust ute, det blir så mycket bättre bilder i dagsljus.
Garnet har jag som sagt spunnit själv på slända. Det ljusa är babykamel, det mörka jak.
Jag var lite orolig för hur långt garnet skulle räcka, men det blev ju en riktigt stor och härlig sjal. Och även om jag var lite missnöjd med att inte få till kantspetsen jag först hade tänkt, tror jag faktiskt att det här i slutändan blev bättre. Faktiskt var detta den kant jag tänkte på allra först – kanske ska man inte tänka för mycket…
Sjalen är färsdigstickad och ligger nu på blockning. Sedan är det bara några garnändar att fästa.
När jag spände ut den, upptäckte jag att jag stickat fel på ett ställe på kantspetsen. Som tur är, är det nästan längst ned där det inte kommer att synas så mycket.
Jag lyckades med min intention att försöka använda allt garnet. Av babykamelen blev det knappt en och en halv meter kvar och av jakgarnet två gram. Rätt nöjd med det.
Idag har jag ägnat mig åt årets fröbeställningar.
I år blev det bara prydnadsväxter från Impecta. Grönsaksfröer beställde jag i stället från Runåbergs. Det är första gången jag beställer därifrån, fast jag tänkt göra det i flera år. Jag vet inte riktigt varför det inte blivit av.
Innan jag kunde beställa, måste jag titta igenom vad jag behövde. Så nu ligger alla mina fröpåsar i en salig blandning på köksbordet. I morgon ska jag sortera dem i kuvert, ett för varje månad, för att enkelt veta när det är dags att så. Med så många olika sorter, krävs det struktur för att det inte ska sluta i totalt kaos.
Min tomatplanta blir bara större och större. Nu är det dags att höja lysröret igen. Fast då kommer det lite för långt från kapkrusbären som inte alls rakar i höjden med samma fart. Svårt val, det där. Blommor har den också, tomaten, liksom knoppar. En riktigt flitig liten rackare!
Själv har jag också varit lite flitig. Har tvättat en maskin, fyllt på fågelmat och gjort bokslut för förra året. Jag är så hopplöst omodern att jag för kassabok med PAPPER, PENNA, SUDD och MINIRÄKNARE. Insåg att min sort är på utdöende när jag skulle köpa en ny kassabok, Sparbankens/Swedbanks kassabok med enkel budget, som jag använt sedan åttiotalet. Nu fick jag beskedet att den inte trycks längre. Stor sorg, för den är så bra. Jag klarar mig ett år till, men sedan får jag väl helt enkelt börja kopiera. Fast inte är det lika bra med lösbladssystem som med en bok. 
Nu är fliten slut och jag kopplar av med Star Trek och sjalstickning. Hoppas ni har en fin lördag!
Jag fick inte till det med spetskanten på sjalen. Hade siktat in mig på det här mönstret, men jag fick ge mig.
I stället valde jag att göra en repris på kanten till min turkosa sjal. Men innan jag började med den, stickade jag ett smalt randigt parti. Jag såg något liknande på en sjal i ett TV-program som utspelade sig på 1800-talet någon gång. Färgerna var ungefär desamma som i min sjal, men där var det en volangkant. Den var sååå snygg, hade jag haft mer av det mörkbruna garnet, skulle jag absolut tänkt om och gjort en volang i stället.
Jag minns sällan mina drömmar och det är kanske bra, för om de jag ändå kommer ihåg är ett något sånär representativt urval, är de sällan särskilt behagliga. I en av dem jag minns tydligast, kör jag en buss utan bromsar och fullastad med lågstadiebarn genom ett berglandskap med branta backar, skarpa krökar och halvruttna broar över forsande floder medan en blåmetallicfärgad kobra hela tiden hugger efter mig. Då hade jag att göra, kan jag säga!
Nattens dröm var inte så dramatisk, men desto mera pinsam. Den utspelar sig på bilbesiktningen och medverkande är: Administratören (en strikt kvinna på 60+), Besiktningsmannen (en mörkhårig, rätt snygg man runt 30, iförd en oklanderligt ren blå overall) samt Jag (stark kandidat till titeln Årets Rikspucko).
Det börjar med att jag sitter i en soffa framför en disk, väntande på resultatet av besiktningen. Administratören går fram till disken med besiktningsprotokollet i handen och vinkar åt mig att komma. Jag går dit.
A: -Det ser ju bra ut, det här…
J: ler lättat
A: -…förutom att du måste komma ihåg att att återställa lamporna.
J: -Va?
A(med högre röst): – Du måste återställa lamporna!
J: - Jo, jag hörde vad du sa, men jag förstår inte riktigt…
A: – Alltså, du får inte glömma att återställa lamporna.
J: – Men vad betyder…?
A: – Ett ögonblick!
Hon går till besiktningsmannen som står en bit bort, och säger med ett kroppsspråk som vill antyda en viss diskretion, men med en röst som är ivrig att basunera ut så att alla kan höra, att hon försöker förklara för mig att jag måste återställa lamporna och att jag inte verkar ha en aning om vad hon pratar om. Besiktningsmannen tar protokollet och går iväg mot disken med Administratören i släptåg.
B: – Jo, du måste alltså komma ihåg att återställa lamporna.
J: – Jag förstår inte riktigt…
B: – Det är viktigt. Efter varje gång du använt bilen!
J: – Ja, men vad innebär det att åter…?
B: – Brukar du inte göra det?
J: – Nää, jag vet inte…
B: – Har du aldrig återställt lamporna?
J (med mycket svag röst nu): – …nää…
B (med allvarlig myndighetsstämma): – Hur länge har du haft körkort?
Där började jag vakna, med en stark känsla av att var sämst inte bara i klassen, utan i hela skolan, upprepande för mig själv att det första jag måste göra när jag kommit ur sängen, är att gå till bilen, plocka fram instruktionshäftet och ta reda på hur man återställer lamporna.
Som sagt, jag är glad att jag oftast inte minns mina drömmar. 
Nu har jag kommit till spetskanten på sjalen, och jag lyckas inte få den centrerad. Jag har räknat och räknat och allt verkar stämma, men ändå funkar det inte. Mönstret får massor med positiva omdömen på Ravelry, så det borde inte vara något fel på det. Det är så frustrerande!
Jag kanske borde ta en liten kaffepaus och se om en extra koffeinkick får min hjärna att funka bättre. Annars tor jag att jag struntar i den här bården och gör en annan i stället.
Jag kom på att jag har några paket bönor och linser med passerat bäst-före-datum, som det kanske kunde vara dags att göra något av. Så idag tog jag mig an linserna och kokade soppa.
Vad jag ska göra av bönorna vet jag inte riktigt än. Får fundera lite på det.
