Snart är vintern här med kalla golv, så nog kan det vara dags för ett par nya raggsockor.
Den här gången provade jag ett nytt garn, Viking Raggen. Ingen egentlig skillnad mot Järbo Raggi, men med finare färger än vad jag hittat i Raggi.
Jag har haft migrän i två och ett halvt dygn, så där. Det är inte roligt, men i det här fallet hjälpte det mig att lösa en språkfråga som jag skrev om här.
När migränen slår till, brukar jag höra på gamla radioprogram. Inte för att lyssna så aktivt, utan mera för att ha lite mänskliga röster i bakgrunden när jag glider in i och ut ur sömnen. Den här gången blev det gamla avsnitt av ”Språket”. Och plötsligt hörde jag hur de pratade om orden läddor, låddor och laddor som ord för skodon och att det egentligen helt enkelt är ordet låda. Låda för fötterna – det är väl ett bra ord när man tänker på det. Och nog låter det väl rimligt att tänka sig att luddor är ytterligare en variant av samma ord?
För något år sedan hittade jag mönster på dubbelstickade grytlappar med Star Trek-tema, som jag omedelbart skrev ut. Men sedan blev de liggande, för jag har inte hittat något garn som kändes rätt. Fast nu har det löst sig. Jag hittade ett alldeles lagom tjockt bomullsgarn i färger som är väldigt lika de guldfärgade och blåa uniformerna i originalserien. Hanken fick bli svart för att knyta an till halsringningen.
Man FÅR vara lite knäpp – har jag hört…
AnJa frågade på sin blogg hur vi andra organiserar våra stickor och virknålar. En bra idé för ett blogginlägg.
Nu för tiden använder jag mig bara nästan av KnitPro:s tippar och kablar och strumpstickor när jag stickar. Till tipparna och strumpstickorna har jag ett specialsytt fodral med plats också för ett stickmått.
Kablarna, ändpluttarna, ”nycklarna” och markeringsbrickorna för stickstorlekar ligger i ett annat litet fodral.
I ett tredje finns måttband, sax, nålbrev, flätstickor, stickmarkörer och typ en million andra saker man behöver.
Med hjälp av den lilla haken kan man hänga den utanpå min stickpåse, för att lättare komma åt den.
Alla de här finfina grejerna köpte jag för många år sedan av Stickfrossa som hade en butik på nätet som tyvärr inte finns mera.
I stickpåsen ligger förutom ovan nämnda fodral en liten kartong för rundstickor,
och ett fult plastfodral för virknålarna.
Och lite annat smått och gott.
Ja, och så stoppar jag ned pågående stickning och projektboken, där jag skriver minnesanteckningar allt eftersom stickningen fortlöper, när jag ska iväg någonstans. Välorganiserat och allt på sin rätta plats. Underbart när man är virrig och okoncentrerad!
Idag tornade berget av julmust upp sig vid kassan på Konsum när jag skulle betala, och markerade ingången till årets billigaste tid för mig.
Ju tidigare affärerna börjar plocka fram det julrelaterade, desto mer envis blir jag nämligen med att till varje pris undvika allt juligt innan första advent. Mat måste jag ju handla, så en snabb tur på Konsum med sänkt blick och strikt efter inköpslistan en gång i veckan blir det. I övrigt är det i princip affärsbojkott. Och när julsakerna börjar ta plats i skyltfönstren, går jag gator utanför affärsstråket när jag behöver ta mig genom sta’n. Tills första advent är här, då blir det dags att vandra Storgatan fram igen.
Andra får göra som de vill, men jag vill inte vara trött på julen lagom tills den börjar. Jag vill hinna längta lite. Jag vill uppleva mörkret innan jag plockar fram ljusen. Så att jag märker skillnaden. Jag är helt enkelt med i samma klubb som Alfons Åbergs farmor, som säger när Alfons och hans pappa klagar över att julen är slut och att de skulle vilja hoppa över alla tråk-dagar, att:
”…det var det D-U-M-M-A-S-T-E jag någonsin hört. Då skulle man ju aldrig få skoj!
Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! … Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen.”
Så visst, jag har principer. Men jag slipper göra som bloggaren jag läste förra året, som var så trött på alltihop att hon plockade ned julpyntet redan på annandagen. Då har min jul precis börjat och jag har många fina juldagar kvar.
Efter nyår är det dags igen. Då gäller det att undvika semlor ett par månader, men det är en annan historia…
I somras köpte jag en gjutform för ljus, för att kunna återanvända ljusstumpar. Nu har jag testat den och den funkar alldeles utmärkt. Jag var lite rädd att det skulle bli svårt att få ut ljuset, men det gick hur lätt som helst.
Det första blev lite sådär. Jag tänkte inte på det kloka i att klippa bort det svarta från vekarna innan man smälter stumparna, så det är lite svartprickigt.
En annan sak som jag inte hade koll på är att det kommer att bildas en grop när ljusmassan stelnar så att man måste fylla på med mera efter ett par timmar. Jag hade redan använt allt som jag smält och det var rent stearin. Nu fick jag smälta mer och det blev en blandning av stearin och paraffin och därför blev färgen längs ned på ljuset annorlunda.
Nåja, nu har jag lärt mig det och ljuset kommer ju att brinna lika bra i alla fall. Det röda som stelnar nu blir förhoppningsvis bättre.
Jag har alltid tyckt om att lägga pussel, men så här i vuxen ålder händer det inte så ofta. Men de senaste dagarna har jag ägnat mig åt det roligaste pussel jag lagt, en variant som jag inte visste fanns förrän jag fick syn på ett på Tradera härom veckan.
Som på alla pussel finns det en bild på asken…
…men det man ska lägga är vad som händer sedan.
Knepigt och hur kul som helst!
Det börjar bli hög tid att tömma alla hinkar och krukor nu. Idag tog jag mig an tomaterna i växthuset och ett par på terrassen.
Jag har fortfarande ett antal plantor, tomater och annat, på terrassen. Och så de som fått flytta in i ateljén och ett par hinkar med paprikor i växthuset. Det känns lite som ett evighetsarbete, men förr eller senare tar det väl slut.
Tre skålar med omogna tomater blev det, Jag tror inte att alla kommer att mogna, men förhoppningsvis de flesta.
För ett par veckor sedan fick vi som bor på min gata meddelande av kommunen om att vi måste ansa träd och häckar som växer ut mot bilvägen. Jag insåg att jag var en av de skyldig, har faktiskt inte tänkt på hur tallhäcken brett ut sig över vägen. Så nu har jag börjat gå lös på den med grensax och såg och på gräsmattan växer rishögen allt mer.
Det är lite synd, för häcken stoppar nordanvinden, men jag förstår ju att man inte kan ha stora grenar som växer ut över vägen. Inte minst när snöplogen ska fram, kan det bli problem.
Där jag måste rensa som mest blir det inte mycket kvar, så den delen av häcken är det nog på tid och längd bara att ta ned och ersätta med ett staket. Ja, ja, det är smällar man får ta.