I två av uppifrån-och-ned-tröjorna i min älskade bok formar man ärmarna med hjälp av förkortade varv. Och som med så mycket inom stickning, så finns det flera olika sätt att sticka kortvarv. För ett tag sedan hittade jag en variant som kallas German Short Rows som jag bestämde mig för att prova och det fungerar så bra, så nu använder jag inget annat.
Goda idéer ska spridas, så HÄR finns en länk för den som vill prova.
Det verkar faktiskt som om förkylningen är på rätt väg – det vill säga bort från mig. Högen av begagnade näsdukar i morse var betydligt mindre än de senaste dagarna och det ser jag som ett gott tecken.
Igår hade jag också orka att sticka vidare på min rosa tröja. Medan den växer, planerar jag nästa projekt. Det ska bli en tröja i ett garn av bambuviskos och ull, som jag inte stickat i förut. Jag stickar inte ofta i viskos, men jag träffade en kvinna som hade en kofta i det här garnet och den var så mjuk och skön.Så när jag såg att garnet fanns på rea bestämde jag mig för att köpa några nystan.
Jag fick ta av de färger som fanns, så det här kommer att bli väldigt färggrant.
Jag har nog funderat på ett tiotal olika sätt att sticka den. Men just nu är jag inne på uppifrån-och-ned med ok och att koncentrera de flesta färgerna i oket genom att randa spontant under arbetets gång. Kanske får nederdelen av kroppen bli blå och ärmarna cerise för att få det att funka med hur mycket färg jag har av de olika färgerna.
Jag har en känsla av att det här är ett garn som kan kan få plagget att töja sig lite, så jag tror jag ska göra tröjan snudd på för liten, så att det blir bra på tid och längd.
Efter konstrundan åkte jag på en rejäl förkylning. Kanske inte konstigt med tanke på alla människor man kom i kontakt med. Jag skulle verkligen behöva skola om lite plantor, men i stället har jag halvsovit mig igenom både dagar och nätter. Men nu tror jag faktiskt att det börjar vända. Jag orkar till och med se lite på TV.
Jag har glömt att visa en ny bok jag skaffat, Odla året om av Lena Israelsson. Jag har hennes Handbok för köksträdgården sedan tidigare och den är så bra, så när den här kom ut tidigare i år bestämde jag mig för att köpa den. Tror att jag kommer att ha god nytta av den.
Ett tips jag redan tagit till mig, är att förodla plantor för att kunna peta ned i jorden när man skördat. Det ska jag prova i sommar.
Åkersniglarna har börjat äta på min kål. Jag skulle gärna bjuda på ett och annat blad, men tyvärr gnager de av plantorna jäms med jorden. De är rätt korkade djur, sniglarna. Egentligen skulle jag behöva ut i landet sent på kvällen och plocka dem, men det får bli när förkylningen gett med sig.
Visst är det underbart med sol och värme, men nu vill jag ha regn! Det går ju inte att rensa ogräs i den stenhårda jorden. Grönsakslandet ligger obrukat och kirskålen döljer mer och mer av de ädlare växterna. Hoppas SMHI har rätt när de spår regn till helgen.
(Min dator vägrar jobba med bilder just nu. Måtte det inte vara ett riktigt fel, utan något som löser sig med en omstart!)
Trots att jag inte köpte någon konst, fick jag faktiskt en tavla. Syster Yster går målarkurs och brukar mejla mig bilder på vad hon åstadkommit, som jag kommenterar.
En tavla hon målat den här terminen blev jag kär i direkt. Jag har älskat Tolkien sedan högstadieåldern och här ser man faktiskt Gandalf bland molnen. Kan ni se honom?
Jag var rädd att han skulle försvinna när hon arbetade vidare med tavlan, men han blev kvar och nu fick jag den. Blev så glad! Och den är mycket bättre i verkligheten. Nu ska den bara ramas in, innan den får sin plats på väggen.
På torsdagen avslutade vi på en secondhand-affär. Jag köpte några utmärkta lakan för tjugofem kronor styck. Ett överlakan med fin spets och två breda underlakan som tillbringat sitt tidigare liv i hotellsängar. Det var Syster Yster som visade mig på hur färgen på fållsömmarna visar på lakanets storlek. Det var ny kunskap för mig.
Ett lite annorlunda höganäskrus fick följa med hem,
liksom en hängare av det slag jag kallar bläckfisk. Har vela ha en sådan ett tag, men antingen brukar de vara plastiga eller dyra. Så klart att jag slog till när jag hittade en i metall för en tjuga.
Och så köpte jag en geringssåg. Vet inte hur bra den är och om någon del eventuellt fattas, men den kostade bara sjuttiofem kronor så jag tyckte att det var värt en chansning.
Om konst var tema nummer ett, så var djur tema nummer två de här dagarna.
På väg hem på torsdagen stannade vi vid Alvastra kungsgård för att köpa ägg och så klar passade vi på att hälsa på producenterna.
Men det var bara en liten uppmjukning inför fredagen. Hos en keramiker en bit ute i skogen träffade vi den här tuppen och hans damer.
Östergötlands ullspinneri ingick i konstrundan och där träffade vi tre mycket stillsamma får.
Vi passade också på att besöka Habblarps Trädgårdar och där, minsann, fanns det djur.
En hönsgård var det första som mötte våra ögon. Där var full fart och tupparna gol som galningar.
Närmsta grannar med dem bodde familjen Kalkon.
Jag har aldrig träffat kalkoner i levande livet förut och hade ingen känsla för hur enorma kalkontuppar faktiskt är. Han ingav verkligen respekt, denne stilige herre.
Ankorna låg mest och sov i värmen.
Och så till sist då getterna – djur med stor personlighet.
Fredagen avslutades på Hunnevad Hantverk. Syster Yster köpte ett underbart garn till en sjal, men själv avhöll jag mig. Har ju ett litet garnlager att ta av. 
Syster Yster och jag åker gärna på konstrundor och i helgen var det Konst runt Omberg, så hon kom hit torsdag-fredag.Vi hann se mycket fin konst, en del konstig konst och en del som inte var konst alls. Har man två dagar på sig så hinner man en del. Så mycket faktiskt, att jag nog får dela upp det på flera inlägg.
Det är en rolig konstrunda, för den har sådan bredd. Det finns till exempel tavlor, skulpturer, keramik, silversmide och textilkonst.
När jag ser på konst brukar jag inte fotografera. Del tar det bort närvaron, dels tycker jag inte att det känns helt okej att fota utan att först ha fått konstnärens tillåtelse. Men lite trädgårdskonst av det mer förgängliga slaget fick mig ändå att ta upp kameran. Titta bara vad man kan göra av en rostig järngryta och nedklippta ros-stjälkar.
Och det här var ju faktiskt lite kul. Det känns som något man kunde inspireras av och göra tillsammans med barn.
En konstnär jag tyckte mycket om var Gebbe Björkman. Det var en ny bekantskap för mig, men han är väletablerad, har till och med målat nobelprisdiplom. När jag fick syn på en trave böcker med titeln Korp som han illustrerat, så kunde jag inte hålla fingrarna från plånboken.
Korpen är en av mina favoritfåglar och den fick min röst när det var omröstning om Sveriges nationalfågel för ett tag sedan. Jag hade faktiskt stått och tittat på korpar i keramik hos en konstnär vi var hos tidigare, men insett att jag inte riktigt visste var jag skulle ha den. Men en bok är ju lite mer lättplacerad. När jag fick frågan om jag ville ha den signerad, tackade jag så klart ja. Och då visade det sig att i signeringen ingick en akvarell av en korp.
Det var så fascinerande att se hur han bara slängde ihop den där bilden på några minuter, samtidigt som han pratade oss som stod och tittade på. Man blir lite avundsjuk…
Fler bilder från själva konstrundan blev det inte och resten sparar jag till ett annat inlägg. Så fortsättning följer…
Idag har jag ägnat mig åt omplantering av de flesta av mina småplantor. Det tog några timmar.
Auberginer i nya självvattnande krukor:
Kryddörter i trevåningskrukan:
Och så har jag satt kålplantorna i sin odlingslåda. nu är det bara att hoppas på att det inte blir värre frost än att en fiberduk kan skydda.
Alltfler blommor slår ut. Det är en underbar tid nu!
Idag har det varit årets första så där riktigt sköna vårdag. Det började visserligen med bara ett par plusgrader och mulet. Men sedan kom solen fram och det blev hela sexton grader i skuggan.
Första tulpanen har slagit ut. 
Den står som i ett blått hav av andra blommor och lyser upp.
Till middag skördade jag kirskål och några syrliga, odlade blad som jag glömt namnet på. Av detta blev en stuvning som åts tillsammans med strömmingsflundra och solrosskott.
Annars har jag ägnat största delen av dagen åt mina odlingsbäddar. I den en av dem har jag sått morötter, rädisor, sallat och annat. Men det stora jobbet har varit att förbereda för utplanteringen av kålväxterna.
Förra året köpte jag ett nät som stoppar kålfjärilar, jordloppor och annat, men som går att vattna rakt igenom. Då nästade jag bara fast det på ställningen. Nu bestämde jag mig för att formsy det, för att underlätta för mig själv framöver.
Det var inte lätt. Materialet är ett halkigt plastnät utan tillstymmelse till samarbetsvilja. Jag provade flera idéer som inte fungerade. Till sist satte jag ställningen på plats…
…klippte till bitarna och tråcklade ihop dem på ställningen.
Sedan sydde jag ihop på maskin precis vid sidan av tråckeltråden och höll tummarna.
Jag skulle knappast vinna en sömnadstävling med det jag åstadkom. Det är lite snett och vint, med ojämna fållar. Men på håll ser det helt okej ut och funktionen är det nog inget fel på. Alltså är jag nöjd.
Nu ska jag ta det lugnt resen av dagen och se till att komma tidigt i säng. Klockan sju i morgon bitti ska jag vara inne på verkstaden med bilen. Den har ett hål någonstans på avgassystemet och låter enligt uppgift som en raggarbil och så kan jag ju inte ha det…