Nu eller aldrig

Igår var jag på stickcafé och lyckades faktiskt komma en bra bit på sjalen utan att sticka fel alls. Det gjorde under för sticklusten, kan jag säga.

Lite garn blev också köpt. Rea pågår och bland de billiga garnerna fanns Järbos entrådiga gästrike. Jag har tittat på det lite från och till i några år, men tänkt att det nog skulle gå åt många härvor av ett så pass tunt garn. Men nu kom jag på att man kan sticka en ganska gles tröja att dra ovanpå något annat när det är kallt. Hittade ett mönster på just en sådan tröja och insåg att det skulle räcka med två härvor och det kostade bara 40 kronor styck. Så jag slog till.

Nu är jag såå sugen på att börja. Kanske tar jag och nystar garnet idag och börjar med att sticka några provlappar för att se exakt vilken stickgrovlek jag ska välja. Jag fundera också på om jag ska välja rätstickning, slätstickning, mosstickning eller kanske någon kombination. Tänk vad fint det vore om jag kunde bestämma mig lite snabbt för en gång skull!

Själv har jag tappat sugen med min sjal. Det bara vill sig inte. Nu är det dags att repa upp – igen. Sisådär elva varv ner har jag gjort något skumt med hålraden i mitten.

Jag har inga problem med att strunta i småfel, men det här syns ju verkligen och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag skulle reta mig på det varenda gång jag tog fram sjalen. Så det är bara att rippa. Suck!

Sticklusten har inte varit på topp sista tiden, men nu är mina Squircle färdiga till sist.

En annorlunda sockkonstruktion som var riktigt rolig att sticka. Det kommer nog att bli fler i framtiden.

Nu har jag satt igång med sockorna jag köpte garn till för lite sedan.

Mönstret heter Squircle (fyrkantig cirkel, med andra ord) och jag föll för det direkt. Jag gillar de kantiga ränderna som så småningom blir runda och den annorlunda konstruktionen med en smal hällapp som byggs på efter hand.

Jag började med en lite provstickning av själva hälen och det var bra. Mönstret säger att man ska sticka på två rundstickor och avråder från att försöka med strumpstickor eller magic loop. Men det skulle inneburit att jag måst köpa två nya strumpstickor för bara det här projektet och dessutom lära mig tekniken. Så jag provade med strumpstickor. Och visst, det går om man har tio stycken och står ut med en massa elände när alla spetsat trasslar in sig i varandra, stickningen och garnet. Det tålamodet hade jag inte riktigt, så jag testade med en lång rundsticka i stället och det går utmärkt. Nu är min variant på det inte en klassisk magic loop, utan en något annorlunda variant som jag kom på själv innan jag hört talas om tekniken, så hur det funkar med det ”riktiga” sättet vet jag inte.

Skaftet är stickat på min pyttiga rundsticka och den kommer jag att återvända till när jag kommit förbi själva hälen, eftersom det är mycket smidigare.

Mönstret är på engelska, men lätt att förstå och den lilla matematik som är inblandad är inte heller särskilt krånglig. Skönt för en matematisk analfabet som jag. Det enda abret hittills är att jag fick riva upp ett par varv för att jag läste fel. Ska försöka ha huvudet med mig lite bättre i fortsättningen.