Titta bara vad som kom med posten idag.
Igår sorterade jag fröerna jag har kvar från förra året efter när de ska sås.
I morgon ska jag köpa jord.
Sedan är jag redo! 
Jag gnuggar händerna av förtjusning och drömmer om framtida skördar!
januari 27th, 2014Mission impossible?
januari 27th, 2014Elva centimeter till skulle jag behöva väva för att den sista disktrasan ska bli kvadratisk. Det känns väldigt tveksamt om det kommer att gå, men jag ska i alla fall försöka.
Intovad tvål
januari 25th, 2014På en marknad någonstans stötte jag på tvålar intovade i ull. Det tyckte jag var en lite rolig idé värd att prova någon gång.
Eftersom min tvål nu kommit till det där trista stadiet där den består av småbitar som inte gör någon människa glad, så tyckte jag att det var dags. Jag plockade ihop bitarna till en klump, lade ett lager ull runtom, blötte och rullade det hela mellan handflatorna. Det blev jättebra – och vad det löddrade! Jag har börjat rensa ut mer och mer av kemikalier ur mitt badrumsskåp och tvålar gjorde på olja, bivax och sådant löddrar tyvärr inte så mycket.
Jag brydde mig inte om att göra tvålbollen vackert för här var det bara funktionen jag var ute efter. Men så här blev det i alla fall.
Det här kommer jag att fortsätta med!
Påfyllning i garnlagret
januari 25th, 2014I sin ungdom vävde mamma våffelvävda handdukar i rött och vitt. Hon fick en hel del garn över och när hon och pappa var här i förrgår hade hon med det på mitt önskemål. Det är tunt bomullsgarn, förmodligen 20/2. Det är 2,4 kilo vitt och 200 gram rött, så det ska väl räcka en bit. Kanske väver jag likadana handdukar om mamma kan hitta sina anteckningar. Eller så hittar jag på något eget. Det verkar vara i gott skick i alla fall, trots att det har sisådär sextio år på nacken.
Leker spion
januari 24th, 2014Idag gömmer jag mig bakom gardinerna och spionerar.
Det är inte så farligt som det låter, grannarna kan känna sig helt trygga. Men jag fick veta att den här helgen pågår årets ”Vinterfåglar inpå knuten” och det kan ju vara lite roligt att delta i. Så nu smyger jag bakom gardinerna med papper och penna och räknar fåglar.
Man kan välja mellan att sitta en timme och observera vilka besökare man har vid fågelbordet, eller att göra stickprov då och då under en av dagarna. Jag väljer det senare, för ”mina” fåglar har helt klart olika dygnsrytm. Talgoxar och pilfinkar kommer till exempel redan i gryningen, medan domherrarna inte dyker upp förrän framåt middagstid.
Det är lite knepigt att räkna gråsparvar och pilfinkar. Inte så att jag inte kan skilja på dem, men när en hel flock far runt som tättingar (vilket de ju faktiskt är 
), så är det inte helt lätt. Men det är kul samtidigt, för jag iakttar dem på ett litet annat sätt än jag brukar.
Grönska
januari 23rd, 2014Min tama ek har vaknat ur sin vinterdvala och ber mig hälsa alla läsare.
Idag har föräldrarna varit på besök. Igår tänkte vi alla tre inom loppet av några timmar och oberoende av varandra att det var längesedan de var här. Sådant är alltid lite lustigt, även om det nog snarare beror på att vi känner varandra väl, än på tankeläsning.
Det ledde ett snabbt beslut om att de skulle komma hit. Det har alltså blivit lite vävt idag, men å andra sidan har jag fått spela Yatzy och det är alltid roligt.
Odlingsdags
januari 22nd, 2014Härom dagen läste jag om någon som brukar så tomatfrön redan i januari, trots att han inte hade växtbelysning. Genom att sätt plantorna djupare för varje omplantering blev de ändå kraftiga och fina.
Det vill jag ju prova så klart, så nu har jag sått några tomatfrön. Och när jag ändå hade grejorna framme, sådde jag ett par paprikafrön bara på prov, och vintersallad och vårgyllen för att få lite späda blad att lägga på frukostmackan.
Odlingssäsongen har börjat!
Billigt garn att leka med
januari 21st, 2014Jag köper gärna vävgarn på loppis och second hand, där kostar det bara en bråkdel av vad man annars får ge. Nackdelen är förstås att jag inte alltid vet jag köper. Vad det är för material kan jag oftast se, med grovleken är det värre. Men det gör inte alltid så mycket. Särskilt om jag vill leka lite känns det bra att inte riskerar garn som har kostat en mindre förmögenhet på ett projekt som bara blir pannkaka.
Idag gick jag igenom mina lådor för att försöka plocka ihop garn till en ”spontanrandad” väv. Jag hittade några smårullar tunt bomullsgarn i olika gröna nyanser. Inte min färg egentligen, men till det här projektet kan de få duga.
Rullarna i nedre raden är märkta med siffror i samma, lite darriga handstil, så de har antagligen ingått i samma projekt någon gång. De gröna ovanför bedömer jag vara av samma kvalité och de får rycka in om inte de andra räcker. De två stora rullarna är ett lite tjockare cottolin och ett tunt entrådigt lingarn.
Planen är några grönrandiga löpare med oblekt inslag. Antagligen väver jag i kypert, möjligtvis knyter jag om tramporna mellan dukarna.
Hur klantig får man vara?
januari 20th, 2014Hur kan man bara missa att leda varpen bakom knäbommen? Är det inte en av de allra första sakerna man lär sig? För er som inte provat, säger jag bara: gör inte det! Det blir fruktansvärt trångt för benen. Det lutar nog åt att göra om framknytningen när första trasan är klar.
Annars artar sig väven bra. Jag upptäckte att det finns ett skedningsfel, men det syns bara i fållen, där jag väver tuskaft. Det var väl just därför jag inte såg det i tid. Nu bryr jag mig inte om att rätta till det.
Förskedningen av gardinen är klar och tro’t eller ej, men det blev rätt! Det är nästan så att det väger upp knäboms-malören.
Jag vill stämma någon, det vill jag!
januari 20th, 2014Birgitta var snäll nog att skriva en kommentar till förra inlägget och tala om att jag nog inte borde förskeda som jag gjorde. Så efter lite mentalt motstånd mot att börja om från början, bet jag i det sura äpplet, plockade fram en glesare sked och insåg att nu måste jag räkna.
Så jag tog fram Stora vävboken och slog upp kapitlet om förskedsberäkning.
Sedan följde en alldeles för lång stund fylld av ilsket stampande i golvet, frustrerade utrop på temat ”Jag fattar inte”, vilja att ge upp hela projektet och uppmuntrande ord till mig själv om att om jag bara tar det lugnt och metodiskt så ska det nog gå till sist – dum i huvudet är jag ju inte.
Och som alltid när jag behöver ägna mig åt matematik på en högre nivå än att fördubbla ett recept eller räkna ut bensinförbrukningen sedan förra tankningen, så drabbades jag av lusten att stämma Någon. Jag är nämligen ett offer för det tidiga sjuttiotalets matematikundervisning. Vi ägnade massor med tid åt mängdlära, men fick aldrig nöta in multiplikationstabellen eller lära oss att förstå matematikens grunder. Hela lågstadiet trodde jag att jag var riktigt duktig på matematik, jag tog mig ju igenom böckerna både snabbt och rätt. Redan på mellanstadiet började jag ana oråd och högre upp insåg jag min totala oförmåga att begripa mig på det hela. Och jag gillar ju egentligen matte, det är spännande och fascinerande och dessutom oumbärligt i vardagen.
Nåja, till sist tror jag att jag fick till det och nu har jag börjat om igen. Men om det inte blir rätt, då tror jag att jag ska leta reda på någon ansvarig och med skeden som tillhygge tvinga vederbörande att göra uträkningen åt mig…