Nu eller aldrig

Jag började med ett par pulsvärmare i juli, bara för att lära mig rundkrokning. Men jag tappade sugen rätt snart, det var väl inte riktigt rätt projekt i sommarvärmen. Sedan glömde jag bort dem, men kom att tänka på dem igen när jag krokade tossorna. Så jag plockade fram dem i går och det tog ju inte många timmar att få dem färdiga.

Garnet är rester av tvåtrådig ull. Jag har definitivt inte stickat av det förut, så det var nog med bland lite smånystan jag fick av mamma för några år sedan. Det är ganska stickigt, men det är jag ju tack och lov inte känslig för.

Jag gillar kombinationen av rött och orange. Just rött brukar vara svårt att få till på bild, tycker jag, men den här gången har jag faktiskt lyckats skapligt.

Då var de färdiga då, tossorna. Tre dagar, det snabbaste projektet jag gjort på länge.

Jag fick ändra en del på mönstret, annars skulle de blivit stora som båtar fast det var min storlek. Passformen blir ju inte helt bra när man ska förvandla tvådimensionellt till tredimensionellt, men jag är nöjd i alla fall. Varma verkar de vara och det var ju det jag var ute efter.

Jag har sökt efter mönster på rundkrokade sockor. Ett enda hittade jag och det kom roligt nog från Ullcentrum. Tyvärr står det inget om storlek eller stickfasthet. Men någon dag när jag känner mig riktigt modig, ska jag nog försöka använd mönstret som grund och se vad jag kan åstadkomma med lite restgarner. Då gör det inte så mycket om jag misslyckas.

Det blev krokningen jag gav mig på. Mest för att jag är nybörjare på tekniken och nyfiken på om jag kommer att kunna följa mönstret.

Problem har uppstått, men hittills har de löst sig. Och fort går det – jag har redan halva första tossan klar.

Det blir mycket tjockare än när man stickar, så nu lurar jag på om det går att rundkroka sockor med häl och allt. Får väl leka lite detektiv på nätet, för om det är möjligt så skulle det vara kul att prova.