Efter fem försök fick jag till mina LCHF-pannkakor. Så här:
(Det kan vara rätt stor skillnad på mjölerna beroende på fabrikat, så med andra sorter kanske man får ändra lite)
Synd bara att jag knappast kommer att bli sugen på pannkakor på ett tag… 
Riktigt bra blev den, tycker jag.
Det var ett svårt garn (Järbo 8/4) att sticka riktigt jämnt med. Men vaddå, det ska väl synas att det är handgjort.
Lite gjorde jag om mönstret. Jag satte ihop fram- och bakstycket genom att maska av axlarna tillsammans. Både enklare och snyggare än att först maska av och sedan sy ihop. Av det följde att jag fick göra halskanten på rundstickor. Enligt mönstret skulle man först sy ihop ena axeln, sedan sticka ringningen fram och tillbaka och till sist sy ihop andra axeln. Ja, och så gjorde jag halskanten bredare än vad mönstret sa.
Halsen avmaskade jag med en av de mer elastiska metoderna i boken jag köpte. Det blev riktigt bra.
Ärmarna blev också snygga, lite tulpanformade nedtill, men bara så att man anar det. Fint också med vikkanten. Gillar när det är slätstickning hela vägen, utan att det rullar sig.
Till min förvåning stickade jag klart tröjan i går. Det var väldigt vad fort det gick på slutet!
Nu ligger den på blockning. Det är lite annorlunda form på ärmarna, som synes. Det ska bli spännande att se hur det blir när den är monterad och klar.
Idag kom jag inte ur sängen förrän efter nio. Det är seeent för mig.
Frukosten var jag klar med kvart över tio.
Sedan har jag suttit och stickat medan jag tittat på gamla avsnitt av Fråga Lund, en programserie som jag saknar.
Och så ska den här dagen få vara. Bara vila och göra precis vad jag vill. Det kan komma att innefatta lite lövräfsning. Men säkert är det inte.
Åter till stickningen…
Det är tredje dagen i rad nu som jag äter pannkaka till kvällsmat. Det börjar bli en liten aning tjatigt, men jag gör det för ett gott syfte – att hitta den ultimata LCHF-pannkakan.
Jag är inte riktigt där än, men har goda förhoppningar om att ett eller två försök till ska räcka.
Alltså, vad är det här?
Idag är det vindstilla. Nu på eftermiddagen har de allra finaste grenarna på träden börjat röra sig en aning. Men tidigare var det verkligen helt stilla. Det är inte vanligt så här på slatten.
Och för en vecka sedan invigdes Motalabron och riksväg 50 som tidigare gått här förbi har nu en annan sträckning. Så trafiken har minskat ordentligt och den tunga trafiken är nästan helt borta.
Så idag har jag suttit en stund i solen på terrassen och bara njutit av tystnaden.
Löven är så vackra nu, olika gula nyanser lyser upp så fint. Klätterhortensian förlorar sin gröna färg på ett märkligt sätt. Fast jag vet att klorofyllet dras in i växten, ser det faktiskt ut som om den gröna färgen sakta rinner ned på marken.
Annars stickar jag på en tröja i silvergrått bomullsgarn. Har kommit till första ärmen och är ivrig på att bli färdig så att jag kan få börja på västen.
Men eftersom jag också börjat med ett jul-broderi, så går inte stickningen så där väldigt fort fram.
Medan jag broderar, lyssnar jag på Marianne Cedervalls böcker. Jag gillar skrönor och till den kategorin får de väl räknas. Och så njuter jag av Susanne Alvfengrens underbara gotländska. En av mina absoluta favoritdialekter.
Jag är ett offer för det tidiga sjuttiotalets experimenterande med matteundervisningen. I lågstadiet var det mängdlära för hela slanten, Jag kan allt om mängder, delmängder och element. Däremot fick vi inte lära oss multiplikationstabellen. Och när vi kom till mellanstadiet tog vår lärare antagligen för givet att vi kunde den, för så hade det ju alltid varit tidigare. Det gick rätt skapligt ändå, jag gjorde skrivna tabeller som jag plastade in och hade i matteboken. Och sedan kom ju miniräknarna. Så på matten funkade det.
Men i vardagslag är det faktiskt ett handikapp. För många år sedan lärde jag mig ett fingerknep för nians tabell och ettans till femmans är ju inte allt för knepiga. Men sexans, sjuans och åttans tabeller är fullständigt omöjliga. och det ställer till det många gånger.
Så gissa om jag blev glad när jag alldeles nyss hittade det här!
Tänk bara om jag fått lära mig det lite tidigare!
Jag har inte riktigt orkat med bloggen i veckan. Men här kommer några bilder från de senaste dagarna.
Paprikan jag tog in för länge sedan och satte i ateljén har börjat mogna till sist. Bra, då vet jag till ett annat år vad jag ska göra när det blir för kallt i växthuset.
Grönsakslandet som ligger under markduk har jag grävt om och myllat ned kompost i. Det ska få ligga täckt nästa sommar också. Sedan hoppas jag att allt ogräs har dött. Planen nu är att så gröngödslingsväxter där mot slutet av nästa sommar och ta det i bruk våren 2015.
Hackspetten som varit borta i sommar är återkommen. När den inte sitter i den här telefonstolpen, håller den ofta hus i min tallhäck. Och ibland jagar den småfåglar. Undrar om den drabbas av allvarlig hybris och tror att den är en hök.
Ja, och så var jag på mannekänguppvisning på Vadstena Ull&Garn igår. Och då blev det lite… hmmm… garn. Fast den här gången var det faktiskt befogat. Jag har länge velat ha en riktigt varm väst, men inte hittat riktigt vad jag varit ute efter. Men så hängde den där - lång så att man slipper frysa om baken, hög urringning, ordentligt knäppt längs hela framkanten, rätstickad i tjockt ull/kamelgarn. Precis vad jag längtat efter.
Det dröjde inte länge förrän jag förstod varför jag inte hittat den tidigare. Jo visst, det är en herrmodell. och jag har så klart bara tittat på damvästar. Men jag letade fram ett måttband och konstaterade att minsta storleken faktiskt borde passa mig. Så nu har jag ännu ett projekt i kön. Ack ja!
Bakom rhododendronpartiet mot ena kanten av trädgården har jag en bit vildmark. Allra först var jag inte medveten om att det hörde till min tomt, men grannen visste besked. Fullt med sly, döda småträd och vissna grenar var det. Men jag hittade också pingstliljor och liljekonvaljer där i våras.
Det är också där i fukten och skuggan som mina trädgårdssnäckor verkar ha sitt ursprung.
Jag har rensat upp lite efter hand och nu går det faktiskt att ta sig in där utan att hela tiden snubbla och få grenar i ansiktet.
Jag gillar den där vilda hörnan nu när den inte är så ”rufsig”. Så den ska på det hela taget få vara som den är. Jag tänker sätt upp en fågelholk där också i vår, det borde vara en bra plats för småfåglar. Fast lite till ska jag rensa framöver och göra mig av med kvist- och grenhögen som ligger där just nu. Och om det blir något av min ramslök, ska den få bo här.
