Jag har alltid älskat strutbräken och hösten 2012 hittade jag en liten, liten planta med bara ett blad för nästan inga pengar alls på utförsäljning. Den har växt sig lite större efter hand, men mer än så har inte hänt. Men härom dagen fick jag till min glädje se att där finns två nya plantor. Hurra!
Jag har ett gammalt gråpäronträd. Det är inte många päron det gett mig, de få som blir växer för högt och kommer mest fåglarna till glädje. Men i år hyser jag vissa förhoppningar, för trädet blommar på ett helt överväldigande sätt.
Idag har blombladen så sakteliga börjat falla till marken och man kan nästan tro att det snöat. Marken är alldeles vitprickig.
Jag bor så nära Tåkern att jag tar för givet att allt som rör sig över himlen och inte har kondensstrimmor är fåglar. Så när den här synen dök upp, drabbades jag av en sådan där svindlande overklighetskänsla, innan jag insåg vad det faktiskt var jag tittade på.
Det måste vara härligt att lågflyga i måttlig fart över dessa vackra nejder en så fin vårkväll.
Idag är gurkblomman helt utslagen och till min stor a förvåning luktar den underbart gott.
Och under blomman sitter en liten, liten gurka.
På en av mina odlingsbäddar har jag haft fiberduk för värmens skull. Men nu har där börjat gro mossa. Antar att det beror just på värmen i kombination med att det blir extra fuktigt under duken. Så nu har jag tagit bort den. Jag gallrade också rödbetorna och bestämde mig för att följa ett tips jag hört och plantera de bortrensade plantorna. På några skadade jag rötterna och de ligger slokande i jorden. Men de andra ser ut att må bra. Det vore ju jättebra om det fungerar. 
Här spirar dill, persilja, gräslök, spenat, Nyzeeländsk spenat, morötter och rödbetor.
Både kapkrusbäret och gurkan har fått sin första blomma. Väldans trevligt! Gurkan har fått stå i ateljén sedan den började se så ledsen ut i växthuset. Nu verkar den må bättre och än så länge behöver den inte bindas upp i taket. Jag håller tummarna för att den ska klara sig, för jag älskar gurka.
Mindre roligt är det med tomaterna. Flera av dem har små eländiga trips trippande omkring på bladen. Så nu har jag sprutat dem med såpvatten, det funkade bra förra året och gör det förhoppningsvis igen.
Mer orolig är jag för tomaten som fått bruna fläckar på bladen. Det har kommit snabbt, i går kväll när jag tog in den var den som den skulle. Jag har sökt och sökt på nätet, men inte hittat några bilder på blad som ser ut just så här.
Nu har jag ställt den isolerat på terrassen och där får den stå. Jag tänker inte svepa in den i fiberduk och få eventuell smitta på den. Det ska bli rätt varmt i natt, så plantan borde klara sig. Vill gärna se hur det utvecklas och få reda på vad det är.
I mitt googlande kring tomater stötte jag på lösningen på en gåta. En av mina tomatplantor har helt annorlunda blad än de andra. Den saknar sina syskons flikiga blad och först trodde jag att jag kanske fått in någon annan skum växt i odlingarna. Men när blommor och kart kom, blev det tydligt att det är en tomat. Nu snubblade jag över den här texten om just den sorten: ”Obs Denna sort innehåller 8% självpollinerande frö som har potatisblad. Dessa ska sorteras bort vid plantproduktion.” Så nu är den gåtan löst.
Våren började så bra, men sedan kom maj med kyla, regn och rusk. Fast växer gör det ändå. Ibland blir jag rätt less på att bära alla krukor med tomater, paprika och annat känsligt ut varje morgon och in igen på kvällen. Men det lönar sig – titta bara!
Jag fattar nästan inte att det är sant. Förra året upptäckte jag mitt första tomatkart 23 maj. Och ändå var jag lite senare med sådden i år. Det enda jag gjort annorlunda är att jag skaffade växtbelysning i år. Kul att se att det gör skillnad.
Några plantor har faktiskt flyttat ut i växthuset permanent. Jag täcker dem med dubbla lager fiberduk på natten och det har gått vägen. Fast skulle det bli risk för frost, kommer jag att ta in dem, även om de största krukorna är bra tunga att släpa på.
På ängen, alltså den lilla del av gräsmattan jag inte klipper, blommar det nu. Och så har jag frilagt en liten bit och sått ängsblommsfrön, så kanske kan det bli ännu vackrare med tiden. Egentligen är jorden för bra för ängsblommor, men om jag låter bli att gödsla just där, hoppas jag att det ska bli bättre framöver.
Inte jättesmart att spinna nät mellan två fönsterrutor. För det första finns det inte så många flugor där. För det andra är det väldigt lätt för spindelfobiker att sabba bygget med hjälp av persiennen.
Hoppas den lärt av sitt misstag och letar sig utomhus igen!
Tröttheten har legat som en våt filt över mig några veckor nu, så idag bestämde jag mig för att ta det väldigt lugnt. Passande nog blev det faktiskt riktigt fint väder, klarblå himmel och härligt varmt i solen. Jag tog ut min baden-baden och satte mig med stickningen en stund. Men sedan lade jag den ifrån mig, lutade stolen bakåt och ägnade flera timmar åt att lyssna på talbok och njuta av våren. Just på den här bilden syns inga fåglar, de blev väl rädda när jag grejade med kameran. Men annars har de flugit fram och tillbaka, kivats om maten och berett mig stort nöje.
Det vita som anas över tulpanerna i grindhålet är grannens körsbärsträd som står precis vid tomtgränsen så att jag också får njuta av det. Nästan överjordiskt vackert är det.
När jag var till Motala förra veckan, hittade jag något jag såg på nätet förra året. Det ät treklöverformade krukor som man kan använda en och en, men också placera på varandra. De var ett bra introduktionspris på dem, så jag slog till. Sedan köpte jag några jordgubbsplantor och kompletterade med smultron ur egna landet. Nu är det bara att hålla tummarna för att det ska bli en liten skörd – och att fåglarna inte äter upp bären.
För ganska precis två år sedan täckte jag det befintliga trädgårdslandet med markväv för att försöka ta kål på allt ogräs. Nu är alla spår av rekordmaskrosor, nässlor och allt annat elände borta och jag har ägnat några dagar åt att luckra jorden, gräva ett litet dike runtom och börja ta det i bruk. Lite persilja sådde jag på kanten redan förra året, eftersom jag hade ont om plats i de andra landen. Den har fått stå kvar och är kraftig och fin.
Jag ska inte odla så mycket där i år, men squash, gräslök och lite annat ska det bli. I övrig sår jag gröngödslingsväxter i hopp om att förbättra jorden lite. Jag myllade ned kompost i höstas, men jorden är fortfarande bra lerig.
Hoppas inte ogräset tar över igen. Inne bland tallarna växer både nässlor och kirskål. Jag får väl vara flitig i rensandet. Skönt är det hur som helst att slippa se den fula plasten ligga där. Jag antar att grannarna tycker detsamma, fast de sagt att det inte stört dem.
