Vad mer hände i helgen, då?
Jo, det spanns en helt del. Många hade med spinnrockar och det var roligt att få se så många olika varianter. Och så olika sätt att spinna, jag fick några nya idéer.
Själv hade jag bara ett par sländor med mig. Jag provade att spinna lite olika fibrer jag inte har så mycket erfarenhet av. Och så fick jag lära mig hur man kan spinna nytt garn av garnrester. Man tar en lång tråd – i det här fallet ett svart tunt vävgarn – och tvinnar ihop det rätt hårt med kortare bitar av restgarn. Sedan tvinnar garnet en gång till så att man får ett välbalanserat och rätt tjockt garn.. Det jag gjorde blev väl som raggsocksgarn ungefär.
Jag blev så nyfiken på hur det skulle bli när man stickat av det att jag gjorde en liten provlapp. Färgerna är väl inte riktigt mina, men annars blev det faktiskt riktigt bra.
Mitt stora måste-lära-mig var näverstickning. Det har jag länge varit nyfiken på och nu fick jag chansen. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag höll på med, men sedan blev det riktigt bra. Nu lurat jag på att kanske göra en näverstickad bård nederst på en tröja. Någon gång.
Det intressantaste var två timslånga föreläsningar om ett nytt sätt att tänka när man konstruerar stickade plagg. Det var Viveka Skantz på ViKanGarn som berättade om hur man utifrån egna kroppsmått stickar uppifrån och ned helt utan ett mönster att gå efter. Det var många nya tankar, även om jag är van vid uppifrån-och-ned-stickning, och till sist slog hjärnan knut på sig själv. Men – det kommer en bok så småningom och då måste jag prova.
Hon visade lite annat också, som hur man kan göra en halskant som blir mjukt rundad med en fin kedja av maskor ytterst, istället för att få de där små trappstegen som annars dyker upp. Det måste testas!
Jag virkade lite också. Men virkning ÄR inte min grej, det kan jag återigen konstatera och det jag åstadkom är inget att visa upp.
Massor med andra tekniker fanns det också, men det här var vad jag hann med för egen del.
