Nu eller aldrig

I går kväll stickade jag färdigt den senaste silkeströjan.

Jag är i stort sett nöjd. Varvbytena syns lite för mycket, men jag gjorde dem i sidan, där de döljs av armen. Och så gjorde jag några minskningar i sidorna, som inte blev så bra – det bubblar sig lite. Antagligen måste man ha fler var emellan minskningar när man stickar med ett så pass grovt och stumt garn. Jag är ju mer van vid tunna yllegarner.

Men det är sådant man lär sig på, och jag tror inte att andra kommer att lägga särskilt mycket märke till det.

Nu tror jag att jag tar åtminstone några dagars stickpaus. Kan inte bestämma mig för vad som ska bli nästa projekt, jag har alldeles för mycket på kö.

Jag säger som Sigrid i Beppes godnattstund: Färdig!

Plädruta heter den här. Jag tycker den är riktigt snygg, men det var nog den av alla i boken som det var lättast att göra fel på – och svårast att rätta till.

Här använde jag två olika självrandande garner. Det blev mest rörigt, men ett självrandande och ett enfärgat hade nog kunnat bli bra.

Här jobbar man med tre färger. Inte svårt egentligen, men på slutet virrade jag visst bort mig så att mönstret bröts. Kanske inte ett mönster som man bör ägna sig åt medan man ser på film…

Det här är den sista och den ser komplicerad ut. Men den var faktiskt en av de lättare – också stickad framför en film, men helt felfri (tror jag).

För att sammanfatta det hela, så har det här varit roligt genom alla tjugoen provlapparna och jag är väldigt glad att jag köpte boken.

Nu ska jag jobba lite på liggande projekt medan jag funderar över hur jag ska använda mina nya färdigheter. Grytlappar ska det bli, men sockar och en liten väska finns också med i tankarna.

…men nu kommer det fler provlappsbilder.

Provlappar brukar inte vara särskilt roliga att göra, antingen det handlar om stickfasthetsprov eller att testa en ny teknik. Men det här kan jag bara inte sluta med. Snart är jag igenom hela boken och huvudet surrar av tankar kring vad man kan använda den här tekniken till.