De invandrade hallonen börjar mogna nu. Jag kunde inte hålla mig, utan stoppade ett par i munnen innan de var riktigt klara och de var goda redan då. Ett par dagar till, så får jag veta hur de verkligen smakar.
Men körsbärsträdet som stod på kommunens mark och gav så mycket bär förra året försvann i en upprensning någon gång i våras. Det behövde rensas, för där var fullt med sly och småträd, men det var ju synd att just det försvann.
För en förfärligt massa år sedan köpte jag mig en gitarr, i tanke att lära mig kompa. Nu är jag en ganska småväxt kvinna och mina händer är, som vissa mig närstående personer brukar säga, löjligt små. Det är inte elakt, utan bara ett konstaterande av faktum. 
Så det gick inget vidare, många ackord var helt enkelt väldigt svåra att ta med mina pyttehänder.
Men för några år sedan kom jag på att det ju faktiskt finns juniorgitarrer och jag har tänkt att jag skulle köpa en sådan, när jag bara tagit mig i kragen och lämnat den gamla till ett loppis. Fast så fick jag besök av en vän i förra veckan, som nämnde att hon ville lära sig spela, och då fick hon min gitarr.
Så idag åkte jag iväg till Florhed.se, en affär jag läst om och varit nyfiken på. Den ligger strax utanför Väderstad, en knapp halvtimme från mig. Två våningar med hur mycket instrument som helst av alla upptänkliga sorter. Den ligger på gården där ägaren bor och är öppen endast enligt överenskommelse, men med väldigt generösa tider. Så här på sommaren 07.00 – 23.00 alla dagar. Och han har planer på att bygga ut, så det måste gå bra. På hemsidan får man en liten bild av hur det ser ut.
Det blev en 3/4 gitarr och den passar lilla mig väldigt mycket bättre än den gamla.
Framme vid kassan fanns en korg med enkla små bambuflöjter för trettio kronor. Lite så där som mataffärer brukar placera godis vid kassorna. Jag är väääldigt svag för flöjter, så jag nappade åt mig en och den fick följa med på köpet.
Det fanns mycket annat som gärna hade fått följa med mig hem. Varför inte en riktig ståbas, en elförstärkt bas-ukulele, eller ett hackbräde/cimbalom. Ett sådant ingick i en zigenarorkester jag hörde i på en restaurang i Budapest i min ungdom och det har fascinerat mig sedan dess. Det här är väldigt likt det som spelades då:
Men man kan spela helt andra saker om man vill:
Och svensk folkmusik går också bra. Jag har hört en på Östbjörka spelmansstämma en gång.
Ja, en sådan med vidhängande lärare skulle jag kunna tänka mig.
Men nu ska jag lära mig hantera gitarren. Tur att fingrarna bara tål korta stunder i början, annars skulle väl min stackars trädgård bli vanskött…
Idag var det så varmt att jag åt middag på lilla terrassen dit skuggan börjar nå mitt på dagen. Där har jag en kruka med penséer och runt den hände något jag aldrig sett förut.
Ett bi kom flygande med en bit av ett blad som den höll fast med benen. Bladet var nästan lika långt som biet självt. Så kröp den ned i jorden i en liten springa mot krukkanten och kom snart upp igen utan blad. Den flög iväg, men var strax tillbaka med ett nytt blad och sedan upprepades det hela gång på gång.
En snabb googling bekräftade min misstanke att det var ett solitärbi med egenartad bobyggarseder. De kallas tapetserarbin, och man kan läsa om dem här.
Nu minns jag att jag har hört talas om dem tidigare, men jag har aldrig sett något in action förr. En sak jag klurar på, är om det kan bli förvirrat om jag vrider på krukan, eller inte placerar den på exakt samma plats. Jag måste ju flytta krukan tillfälligtvis när jag lägger på och tar av duken. Jag får vara lite noggrann, för säkerhets skull. Våra vilda pollinerare ska vi vara rädda om.
Idag fick jag extra trevlig post. Det var Anette, som jag stickade nätkassarna till, som varit på hantverksmarknad och köpt en hemvävd disktrasa som tack.
Den är precis i min smak, så jag blev jätteglad. 
Tack, snälla Anette!
Toppen är färdig och jag är väldigt nöjd. Garnet är Schachenmayr smc Cotton Linen, 78% bomull och 22% lin.
Runt ärmhålen och halsen maskade jag av med I-cord. Längs ned hade jag tänkt göra en fåll, en sådan där man först stickar ett avigvarv och sedan slätstickning, viker mot baksidan i avigvarvet och syr fast. Men när jag stickad det så, blev det en sådan snygg rullkant alldeles av sig självt och det passade så bra, så jag lät det vara så. Har inte ens sytt fast den. Det går ju att göra senare, men jag tror inte att det kommer att behövas.
Nu ska jag inte börja på en ny stickning, hur frestande det än känns. Jag har ett lite kjol-experiment jag vill ta tag i först.
Det här inlägget på Cecilias blogg fick mig att minnas något som hände på jobbet för en massa år sedan.
Eftersom vi hade våra egna handdukar vid skötbordet, skulle jag märka upp dom med namn. Detta skedde med Dymo, en sådan där gammal med vridskiva som det var rätt lätt att skriva fel med och naturligtvis råkade jag stava fel på en av mina arbetskamraters namn.
Dagen därpå såg jag att hon skrivit ut en egen remsa där det stod ”felstavat” och klistrat fast ovanför för att retas lite med mig. Det var i alla fall vad jag läste först, men framåt dagen upptäckte jag att det stod ”felsnavat”. Jag gick till henne och sa att jag inte förrän nu sett hur fyndig hennes kommentar var, men hon såg helt oförstående ut. Jag tog med henne till handdukarna och visade och inte förrän då såg hon själv vad hon faktiskt hade skrivit.
Ibland blir det bara så bra, alldeles av sig självt!
Jag har haft lite gräsklipparproblem i år. Handjagaren som förre ägaren lämnade efter sig har varit bra, men nu är den inte skarp längre, utan har mer slitit än klippt av gräset. Jag googlade lite och fick klart för mig att den här typen av klippare är självslipande genom att skären snuddar vid en metallkant när man klipper. Men inställningen kan bli fel och då funkar inte slipningen längre.
Jag trodde att jag skulle kunna hitta en manual på nätet för att få veta hur man fixar det, men det lyckades inte. Modellen är väl helt enkelt för gammal.
Jag nämnde för pappa att jag nog måste investera i en ny klippare, men då sa han att han hade sin gamla handjagare kvar någonstans och nu har den fått flytta hit till mig.
Den är inte vacker, men rackarns vad den klipper! Och så är det kul att ha klipparen som jag så väl minns från min barndom.
Idag har jag bland annat flyttat ut några plantor från växthuset, gallrat tomatblad och toppdressat med plantjord och maskgödsel. Tomaterna växer och blommorna är så många att jag varit tvungen att ta bort en del.
Ingen antydan till rodnad än, men de som står i hinkar på terrassen börjar så smått visa färg.
Förra året knaprade helt otroliga mängder fjärilslarver i sig mina kålplantor, i år har jag inte sett en enda liten larv än. Men däremot finns det horder av en gråaktig bladlus som jag inte riktigt känner igen. De finns på alla möjliga växter där jag är van att hitta löss, men också på kålplantorna och det känns mer otippat. Titta bara på det här grönkålsbladet!
Om det är lössens fel eller om det beror på något annat vet jag inte, men broccolin kommer nog inte att ge någon skörd alls i år. Jag älskar broccoli, men jag börjar fundera på om jag kanske skulle prova något annat nästa år, brysselkål till exempel. Problemet med broccoli är att även de år då den ger bra skörd, gäller det att plocka den vid precis rätt tidpunkt. En enda dag kan vara skillnaden mellan en stor, fin bukett och en som börjat blomma. Jag får fundera lite på det.
Idag äntligen blommar squashen. Det är sent, förra året skördade jag min första redan i början av juli. Det märks på mycket att det har varit kallare än de senaste åren.
