Nu känns det att hösten kommit. Det är en ny kyla i luften och löven börjar sakta gulna. Dags alltså att börja göra höst i trädgården, så idag klippte jag av nästan alla blad i växthuset. nu är där kalt och trist och bara ett fåtal tomater kvar att skörda. Hoppas att de mognar snabbt, så att jag kan städa där inne innan det börjar bli obehagligt kallt att hålla på med vatten.
Jag är verkligen nöjd med årets odlingar i stort. Men det betyder inta att jag jag är riktigt nöjd med alla detaljer. Rödbetorna, som brukar vara så oproblematiska, ville sig inte alls i år. Idag har jag skördat den första, och troligtvis sista, och den var inte stor. Jag tror att felet är jag sådde annat för tätt inpå, så att de stackrs betorna inte fick nog med luft och ljus.
Bomullen vill inte, den heller. Den växer, den blommar, men inga vita små tussar har uppenbarat sig och till det har jag ingen förklaring alls. Ett av livets och odlingens små mysterier, med andra ord.
Jag behöver göra mig en ny vetekudde och fick en hink vete till skänks. Underbart, med tanke på att jag jagat vete så länge. Det kommer direkt från bonden och innehåller en del böss. Så idag har jag tagit tag i att börja rensa det. Jag blåser för att bli av med agnarna och silar för att få bort mindre fröer. Det tar lite tid, men det är ett härligt väder för att stå utomhus med den här sortens arbete.
Idag var det stiftsfest i Vadstena, med bland annat en hel del marknadsstånd. Så jag tog mig en liten sväng in för att se om det fanns något intressant. och visst gjorde det det. Två brödpenslar, en flaskborste, en potatisstöt samt en kvast som jag tror kommer att bli väldigt bra att sopa höstlöv med köpte jag. Och det fina är att här inte finns en enda liten gnutta plast.
Sedan gjorde jag också ett besök i Geodomen, en stor, svart uppblåsbar igloo. Inne i den fick man lägga sig på rygg och se en filmvisning uppe i det välvda taket. Det handlade om klimatförändringarna, hur det kan bli som bäst och som värst. Det är ju ett angeläget ämne, men ärligt talat – bäst var början, när man fick åka från utkanterna av solsystemet, förbi månen (och alltså se dess baksida) och vidare in mot jorden, med solen lite snett bakom. Som barn hade jag uttalade planer på att bli astronaut, men det här är nog så nära jag någonsin kommer. Om man nu inte räknar med det faktum att jag ju faktiskt gör en gratisresa runt solen varje år. 
Just nu verkar alla grönsaker mogna på en gång. Mattorken går varm, frysen spricker snart och jag hinner nästan inte med att skörda allt. Jag börjar faktiskt längta lite efter att den här märkliga hösten ska bli höst på riktigt, så att alla de värmeälskande växterna ska börja ge upp. Men samtidigt är jag så glad och tacksam över all mat jag skördar.
Idag när jag var inne i Vadstena, kände jag plötsligt den välbekanta doften av gris. Märkligt så där mitt inne i sta’n, tänkte jag. Sedan såg jag att en massa människor stod och tittade på något en bit bort. Jag vände huvudet åt samma håll och fick se en stor bil full med smågrisar som stod i en korsning och varken tog sig fram eller tillbaka. Det var full aktivitet runt omkring, med en stor traktor och ett antal personer som försökte trixa ut bilen. Jag tyckte synd om den stackars chauffören, men kunde ändå inte låta bli att småskratta för mig själv där jag stod.
Den stora frågan är förstås varför en så stor bil kört in mitt i centrala Vadstena. Gatorna är på sina håll trånga till och med för vanliga personbilar och där är ju liksom rätt ont om grisbönder. Förmodligen har väl chauffören litat så blint på sin GPS att han glömt att använda sitt eget omdöme.
Kameran var som vanligt inte med, men lokaltidningen kan bistå med en bild. Titta här. På bild nummer två ser man hur trångt det är. Jag kan nästan känna hur kallsvetten bryter fram på den arma föraren när han inser vilken situation han satt sig i.
När jag skrev om tvåändsstickningsboken som jag förlorat budgivningen om på Tradera, fick jag en kommentar från en bloggläsare som undrade vad det var för bok, eftersom hon hade en i hyllan som hon nog aldrig skulle använda. Jag mejlade henne och det visade sig vara just den boken jag var ute efter. Och tänk, hon skrev att jag kunde få den! Den kom i brevlådan idag och den är ännu bättre än jag hoppats.
Tack snälla Laila, du gjorde mig så glad!
Igår tillbringade jag stora delar av dagen på Vadstena konstrunda som har underrubriken ”Sveriges gångbaraste konstrunda”. Alla konstnärerna, runt sextio stycken, finns nämligen samlade på bekvämt gångavstånd i centrala Vadstena.
Solen sken från en klarblå himmel och det var drygt 20 grader varmt. Stora mängder sommarklädda människor strövade omkring mellan utställningarna, satt på uteserveringar och tog vilopauser på någon bänk på sta’n eller vid Vätterns vatten. Det kändes som att vara nere på kontinenten någonstans.
Nu är jag ju lite konstig på det sättet att jag helst inte vill se verkligheten genom kameralinsen vid sådana här tillfällen. Jag hade inte ens kameran med mig och mobilen är som jag nämnt tidigare en ytterst osmart sak som inte kan så mycket mer än att ringa och skicka sms. Så ni får helt enkelt använda fantasin och föreställa er hur det såg ut.
En kul sak med den här rundan är att man kommer in i en del privata innergårdar och vackra trapphus som man aldrig får se annars. Några utställningar är till och med inne i folks privata bostäder och på ett ställe kom man så högt upp att man fick titta ned över alla takåsarna. Det är absolut en konstrunda värd att besöka.
Jag gillar ord och funderar ofta över deras betydelse. Men vissa ord är så vanliga att jag inte riktigt reflekterar över dem. Tror inte att jag tänkt på förut att ordet överflöd ursprungligen betyder att något rent bokstavligt flödar över (i det här fallet) bunkens kant.
Det här fick jag ihop på bara några minuter. Ändå måste jag slänga en hel del som de där eländiga grönsaksflyna tuggat på. Nu skördar jag innan de är helt mogna och låter dem ligga till sig inne ett par dagar. De blir inte riktigt lika smakrika, men hellre det än få kasta ännu fler.
Idag är det 50 år sedan det första avsnittet av Star Trek sändes i USA, fick jag veta för en stund sedan. Jag är en ivrig, om än inte direkt nördig, Sci-fi-fan sedan tioårsåldern, så det känns lite högtidligt på något sätt 
I Sverige sändes inte originalserien förrän 1977, har jag googlat mig till. Då var jag i högstadieåldern och satt klistrad framför TV:n varje avsnitt. Fast då hade jag så klart redan suttit lika klistrad framför Månbas Alpha några år tidigare. Och innan dess hade jag plöjt ett antal böcker. Minns också att jag påbörjade en egen berättelse starkt influerad av Heinleins Rymdkadetten. Undrar just om den finns kvar i gömmorna någonstans. Skulle vara kul (och antagligen lite pinsamt) att läsa.
Jag firade med att brygga lite kaffe i min nya kaffekanna, inköpt på Tradera. Den rymmer två-tre koppar och är hur söt som helst.
Blev till min egen förvåning medlem på Tradera för en dryg vecka sedan, när jag såg att där fanns en tvåändsstickningsbok som jag gärna ville ha. Den budgivningen förlorade jag, det var bara två minuter kvar så jag hann inte riktigt med, med registrering och allt. Men det här var ju en fin tröst och boken dyker förhoppningsvis upp igen.
Tror att jag ska fortsätta firandet med att se ett avsnitt eller två av Star Trek Voyager. Jag har alla säsongerna på DVD, så jag kanske är ytte-pytte-nördig i alla fall. Men jag har aldrig ens funderat på att lära mig tala klingonska, så någon allvarlig fara är det nog inte med mig.
Live long and prosper!