Nu eller aldrig

I somras köpte jag rabattkanter som aldrig blev av att gräva ned. Men idag plockade jag fram spaden och satte igång. Jag hoppas att det ska hjälpa, för gräset – och mossan – växer in i rabatterna med expressfart.

Just den här kanten vill jag ha lite böljande. Jag började med att lägga ut en slang att gräva efter Jag är inte hundraprocentigt nöjd, men det får duga.

För att förankra kanten, har jag stampat till jorden ordentligt precis intill. Därmed har jorden ”krympt”, så jag behöver fylla på med mer, men just nu har jag varken kompost- eller köpejord, så det får bli en annan dag.

När jag grävde, dök årets först åkersnigel upp. Så jag tog mig för att strö ut lite Snigeleffekt på väl valda ställen, bara för säkerhets skull.

Nu är mitt hemmagjorda insektshotell upphängt. Det är den allra enklaste varianten, tänkt för solitära insekter, bara ett antal hål i olika storlekar borrade i en bit trädstam. Rekommendationen är att välja ett östligt läge, det här är snarare nordost. Men å andra sidan hänger det alldeles intill kryddlandet och lite skyddat mot ett plank och under klätterhortensians utskjutande grenar, så jag hoppas att det blir bra.

Fler hotell av annan sort är tänkta att tillverkas framöver. Men om det blir i år, det får vi se.

De halvhjärtade försök jag tidigare gjort att förvandla min ”äng” (dvs min oklippta gräsmatta) till en verklig äng, har inte gått så bra. De ängsblommor jag sått där har klarat sig ett år eller två, men sedan dukat under av allt för mycket näring och det livaktiga gräset.

Men nu har jag gjort upp en plan för att få till det. Punkt nummer ett i sagda plan, är att gräva bort en bit av grässvålen så djupt jag förmår och lägga dit mager jord istället. Som förberedelse har jag täckt en bit av gräsmattan med frigolit. Det är inte vackert, men kan jag försvaga gräset så kommer grävarbetet att bli lite enklare, tänker jag mig.

Punkt nummer två i min plan var att så ängsskallra. Det är en halvparasit, som försvagar gräset och jag hittade tipset antingen i humleboken eller uppföljaren, minns inte vilket. Ängsskallran finns i Sverige, men jag har inte sett den härikring. Förmodligen trivs den inte i ett så utpräglat odlingslandskap. Så jag tänkte att jag skulle hitta fröer att köpa på nätet. Men jag har sökt och sökt utan att hitta några och det är därför jag är frustrerad. Samma usla resultat har jag fått när jag sökt på andra halvparasiter, som ju också borde fungera. Det hade ju varit trevligt att kunna ta naturen själv till hjälp för att försvaga gräsmattan. Nu får jag väl fixa det på egen hand.

Våren fortskrider. De små lila krokusknopparna som stuckit upp huvudet ur jorden i måndags är nu fullt utslagna och har fått sällskap av kompisar i andra färger.

Och klematisen på terrassen som på klematis typiska sätt har verkat helt död, har nu rejäla knoppar.

Det verkar bli en bra bit varmare än i går, termometern visar redan tio grader. Det är första dagen med tvåsiffrig temperatur i år. Kanske ska plocka fram min baden-baden ur vinterförvaret. Det kan väl passa bra, så här när vi precis ställt om till sommartid.

Det var inte planerat så, men det råkade bli just på vårdagjämningen som jag planterade lite penséer i två av mina urnor

Och det råkade också bli på vårdagjämningen som mina underbart mörklila krokus tittade upp och sa goddag.

Jag drabbades av feeling och började klippa av gamla fröställningar. Och så tog jag ett tag med pendelhackan i grönsakslandet för att störa det ogräs som börjat etablera sig där.  Det blev ett par timmar i trädgården. Härligt!