Nu eller aldrig

Efter de senaste projekten ville jag sticka något lätt och snabbt. Så jag plockade fram ett nystan jag köpte i vintras för att sticka sockor av. Det är en blandning av ull, bomull och lite polyamid och polyester, som jag tänkte kunde passa bra till sommarsockor.

Jag använder den korta lilla rundstickan och är riktigt förtjust i den nu när jag lärt mig hantera den ordentligt.

Hur kan det ta nästa åtta månader att sticka en sjal?? Och nu talar jag inte om en stooor sjal med komplicerat spetsmönster, utan en väldigt enkel och ganska liten en.

Det började bra, men när jag kom till spetsen på slutet var det som förgjort. Jag fick syn på en sjal på Ravelry som hade en så snygg avslutning och efter lite googlande hittade jag beskrivningen på hur man gör.

Det är verkligen inte svårt. På rätsidan stickar man * 2 ihop, 2 ihop, dubbelt omslag* och på avigan aviga maskor utom det första omslaget som stickas rätt. Det är inte raketforskning direkt! Men det var lätt att komma ur rytmen och göra omslagen på fel ställe och ännu lättare att tappa tråden på omslag nummer två, så att det inte blev stickat. Och ett fel gjort på tidigare varv gick inte att rätta till. Så sjalen hamnade i samma skamvrå som tröjan och där fick den ligga. Men när tröjan var klar kom lusten tillbaka. Det blev några upprepningar ytterligare, totalt har jag börjat om på spetseländet sex eller sju gånger Lite fel blev det även sista gången i form av ett par omslag mitt i ”pelarna”, men det sys inte om man inte vet om det.

Jag var på väg att ge mig och göra en annan avslutning några gånger, men gav mig katten på att det skulle gå. Och nu när det är gjort är jag glad för det, för jag är väldigt nöjd med resultatet.

I går kväll blev tröjan äntligen klar. Det har känts som ett evighets-projekt, fast mesta tiden från start till mål låg den och skämdes i ett hörn för att jag tappade lusten när jag trodde att jag stickat fel. Räknat i aktiv stick-tid har det faktiskt gått ganska fort.

Det här var den fjärde och sista modellen jag provade i Ann Budds bok om tröjstickning uppifrån-och-ned. Jag har prisat den förr och gör det igen. Av alla mina stickböcker – och de är många – är detta den jag skulle behålla om jag bara fick ha en kvar. Det tog tid innan jag vågade använda den, för den är på engelska och är full med tabeller som såg fruktansvärt komplicerade ut. Men när jag väl tog tag i saken, så var det faktiskt inte så svårt. Allt är logiskt och systematiskt och om man bara låter bli att tänka en massa och bara gör som det STÅR, så funkar det hur bra som helst.

Den här tröjan är gjord med ”saddle shoulders”. Jag vet inte om begreppet sadelskuldror finns på svenska, det dök i alla fall inte upp när jag googlade. Man börjar med att sticka två rektanglar som blir axlarna, och sedan plockar man upp maskor i kanterna på dem för att fortsätta. Se här och här. Det innebär att om man vill ha någon form av mönster på ärmarna, så kan man låta det gå ända upp till halsringningen. Jag gjorde inte det på denna tröjan, men tänker att jag kanske skulle sticka en fläta på ärmen till en tröjan någon gång i framtiden. Med undantag för några provlappar, tror jag aldrig att jag har stickat flätor. Dumt, för jag tycker ju att det är snyggt.

Bilderna är som vanligt tagna i spegeln i min ganska dunkla hall och ser ut därefter.